Mycket tyder på att det är jag som är sned och Lorentz som är helt rätt ute. Publikresponsen, den genuina kärleken från och till scenen, faktumet att hans album är sensationellt bra. Ändå kan jag inte komma ifrån känslan av att något inte är som det ska.
Först tänker jag att förfesten inför turnéavslutningen blivit för blöt och att Lorentz tappat fokus av drickat. Det som på skiva låter nonchalant briljant, blir här bara nonchalant. I alla fall mina öron. Men han verkar inte full.
Sedan tänker jag att han kanske har glömt att soundchecka. Det risiga ljudet gör till en början melodierna ohörbara och autotunen, som funkar bra på solodebuten, fast de flesta trodde att de var aptrötta på ljudförvrängningar för längesedan, låter skev. I mina öron låter Lorentz i långa stunder som en felprogrammerad robot som fastnat i ett mode.
Lorentz solodebutalbum ”Kärlekslåtar” är årets intressantaste popskiva av flera anledningar. De fantastiska påhittiga produktionerna, de okonventionella låtstrukturerna och texterna som fångar essensen av att vara ung vuxen med alla plus och alla minus. Det mesta handlar om självförtroende och gränslöshet. Självsäkerheten att göra precis vad han känner för och förmågan att tänka utanför de flesta tänkbara ramar.
Att fånga känslan från komplexa produktioner live är oftast omöjligt. Verktygen för att kompensera det är liveenergi och kraft och i Lorentz fall funkar det sådär. Livetrummorna tillför kraft, men känns annars ganska meningslösa och huvudpersonen själv är för avslappnad.
Men det är som att publiken inte nöjer sig. Efter en inledningsrespons som påminner om Darin för tio år sedan, blir det lite stiltje. Men efter några lugna låtar drar det igång igen och Lorentz vaknar ur dvalan. I mina öron repar sig konserten mot slutet. ”Nike” från Lorentz & Sakarias senaste album sitter nästan perfekt och ”Där dit vinden kommer” är en perfekt livelåt. Så bra att det känns helt motiverat att han kör den två gånger på rad, trots att den blir övertaggad och yvig. Och på extranumrets ”Allt från mig” har inte ens mina öron något att invända.