Psaltarpsalmer i två skilda musikvärldar
Uppsala Akademiska Kammarkör lät äntligen Uppsalapubliken höra Jaako Mäntyjärvis Stuttgarter Psalmen i komplett form. De har ett mästerverk i sina händer, konstaterar Anders Bragsjö.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Mendelssohn-verken, med stor dynamik och krävande röstomfång, sjöngs de mjukare partierna mycket tätt och vackert medan de starka var för onyanserat jämnstora. Bäst klingade den tredje, psalm 22, Mein Gott, warum hast du mich verlassen, med Parkman som försjungande `kantor´ och dubbelkörigt dramatikutbyte.
Mendelssohn kunde - förutom mycket annat - också spela orgel. Han har utgivit några orgelsonater, och vid denna konsert spelade Andrew Canning Sonat nr 2, c-moll/C-dur. Han spelade kantabelt uttrycksfullt, med behärskad detaljrikedom i frasering, manualskiften och registrering upp till mäktigt finalslut.
Mäntyjärvis musikvärld är hans alldeles egna. Han beskriver sig själv som eklektisk, och nog kan han ställa uttrycksmedel parallellt eller vid sidan av varandra. Yviga eller entoniga melodirörelser, viskning, rena till dissonanta ackord till klusters, polytonalitet; hans arsenal verkar oändlig.
Än en gång framfördes psalm 22, nu med tonmåleri lite à la modern barock, extrema röstlägen uppåt och nedåt och ett fascinerande slut som ett frågetecken. Psalm 2, Warum toben die Heiden, med första musikmotiv som omkväde och textens/musikens större drama utmärkt gestaltat av kören. Psalm 43, Richte mich Gott målar med flödig polytonalitet och nästan pastoralt glad väntan på himmelsk rätt. Lågmält jubel - vilken lysande musikalisk gestik! Med Mäntyjärvis psaltartonsättningar har UAK ett musikaliskt mästerverk i sina händer, ett som de uppenbarligen redan väl behärskar, och det kan bara bli bättre.
MUSIK
Uppsala Akademiska Kammarkör
Andrew Canning, orgel Stefan Parkman, dirigent.
Helga Trefaldighets kyrka. måndag.
Uppsala Akademiska Kammarkör
Andrew Canning, orgel Stefan Parkman, dirigent.
Helga Trefaldighets kyrka. måndag.