Prunkande barockmusik

250 år efter G F Händels död är det naturligt att i hågkomst framföra något/några av hans verk. Söndagens konsert i domkyrkan kombinerade Händels och hans samtida franska kollega M-R de Lalandes musik, två tonsättare som sannolikt både känt till och påverkat varandra.
Det hela blev på något sätt som en uppförsbacke. Första verket, Lalandes Veni Creator Spiritus för 2 körer, 5 vokalsolister (ibland som extra kör) och orkester, blev odistinkt med nästan ohörbar text. Trots ståtligt slut gav verket ett rörigt intryck.

Bättre blev det i det instrumentala mellanspelet, Händels Orgelkonsert g-moll, med mycket utsirat, klangvarierat spel med bra klangbalans både inom orkestern och kontra soloorgeln. Spelades skickligt, extra säkert utan dirigent. I det tidiga Händelverket, den kantatliknande tonsättningen av psaltarpsalm 127 Nisi Dominus, lyfte konserten ännu ett steg. Kör och orkester samarbetade utmärkt; av vokalsolisterna skall särskilt sopranen Susanne Rydéns behärskade tolkning av ett egentligt altsolo liksom Leif Aruhn-Soléns klangfulla tenorröst framhållas.

Andra konserthalvan började med vad jag personligen tyckte var det bästa och bäst framförda verket: Lalandes tonsättning av påskantifonens text Regina Coeli. Stramare musik och därmed exaktare klang. Denna uttrycksfulla blandning av allvar och jubel tolkades skickligt av både solister och kör.
Händels Orgelkonsert F-dur utfördes t o m bättre än den i g-moll. Solist och orkester spelade lekfullare och med mer sugande dynamisk frasering. En passande kulmination på konserten blev Lalandes omfattande och ambitiösa tonsättning av psaltarpsalm 110, Dixit Dominus. Där var mer varierad orkesterklang med soloinsatser från violin, 2 blockflöjter och oboe. Av vokalsolisterna skall särskilt framhållas de skickliga sopranerna Helena Ek och Susanne Rydén, liksom haute-contre-solisten Leif Aruhn-Solén med uttrycksfull sång i extremt höga lägen. Från övriga manssolister kan vi konstatera adekvat sång, inget mer. Mäktig distinkt klang från kören gav passande lyft åt en väl mastigt barockprunkande konserts slut.

Prunkande barockmusik

Händel och hans franska samtida kollega Lalande stod i centrum för söndagens konsert i Uppsala domkyrka. Det blev en väl mastig barockkonsert, tycker Anders Bragsjö.