Pianofestival av högsta klass

Giresta Kyrkas Musikstiftelse arrangerar i år sin fjärde mycket uppskattade pianofestival, alltjämt med pianisten Per Tengstrand som konstnärlig ledare. Som vid tidigare festivaler har man lyckats locka andra pianister, kammarmusiker och sångare att medverka. Efter fredagskvällens inledningskonsert inbjöds publiken dessutom tidigt under lördagen att lyssna till en så k mästarklass, där välrenommerade pianopedagoger undervisade tre elever. Under andra dagen fortsatte sedan festivalprogrammet med två konserter med verk av Mozart, Beethoven, Schubert och Brahms.

Vid den första av dessa två konserter, inför en fullsatt kyrka, inledde Per Tengstrand med en av Beethovens mest kända sonater, den i c-moll, op. 13 som fått namnet Pathetique. Tolkningen tog mer fasta på helhetsbilden än på enskilda detaljer - ibland kunde spelet kännas lite stressat. Inledningens allvar och den långsamma satsens skönhet gavs dock fullt utrymme. Tillsammans med den norske violinisten Jan Bjøranger framförde han därefter Mozarts sonat i e-moll för violin och piano, tillkommen samma år, 1778, som Mozart tillsammans med sin mor besökte Paris. I den avslutande andra satsen förmedlade de båda musikerna all den smärta som man kan tänka sig ingå i kompositörens egna känslor efter moderns död under uppehållet i Paris.

Till pianofestivalen hade också den danske pianisten Jens Elvekjaer kommit och hans första val vid lördagens konserter var Schuberts Impromptu i c-moll, op. 90. Hans spel kännetecknades av en oerhörd koncentration som resulterade i ett sammanhängande, skönt flöde, vemodigt kanske och mycket gripande. Som avslutning på den första konserten framfördes Pianokvartett i g-moll, op. 25, ett fyrsatsigt, magnifikt verk. Per Tengstrand vid pianot hade sällskap av violinisten Lisa Lee, violaspelaren Håkan Olsson och cellisten Ole Eirik Ree. Det blev en stundom bländande uppvisning i ensemblespel - man kan undra hur dessa upptagna musiker har haft möjligheter att spela sig samman på detta sätt. Den knappt trettioårige Brahms har redan i detta partitur hittat sin stil där alla instrumenten deltar fullt ut och kräver både melodisk och rytmisk skärpa. Avslutningen, Rondo alla Zingrese, frustar i intryck från den ungerska zigenarmusiken (därav beteckningen Zingrese?) och kan, om det spelas väl, bara resultera i stående ovationer! Så blev det också i Giresta.
Lördagens andra konsert, senare under kvällen, tappade tyvärr publik men karakteriserades återigen av högsta klass, både i programval och framförande.
Två verk stod på programmet - i det första återkom Jens Elvekjaer med Schuberts sonat i c-moll D. 958. Hans tolkning fick fram alla de känslor som musiken vill förmedla, från det ljuvligaste vemod till en nästan brutal och trotsigt dyster vitalitet. Behärskningen var fullständig och spelet kristallklart. Så kom till slut ännu ett mästerverk, stråkkvartetten i d-moll D. 810, Der Tod und das Mädchen, där Schubert i andra satsen överfört sin berömda Lied till stråkmusik, till ett tema med variationer. Jan, Lisa, Håkan och Ole Eirik bildade kvartetten och återigen häpnade man över hur väl samspelet fungerade. Det uppvisades ett härligt driv i accenter och stor precision med god balans i snabba passager, som i den sista satsens Presto. Att pianofestivalen för en stund förvandlades till en kammarmusikfestival skänkte dagen ytterligare värde.

Pianofestival av högsta klass

Högsta klass, både i programval och framförande. Det är Gunnar Tibells omdöme om pianofestivalen i Giresta.