Perfekt lördagsunderhållning

Det är lördagkväll och lönehelg. Det är med andra ord lördag i kvadrat. Timo Räisänen har tagit med sig alla sina pophits till Katalin i Uppsala - en kombination som snabbt visar sig vara mycket lyckad.
Men konserten börjar i tystnad. Klockan 21 på lördagkvällen inleddes nämligen Earth hour, där folk uppmanades släcka lamporna och inte förbruka någon onödig elektricitet som en påminnelse om klimatförändringarna. Timo Räisänen kommer ensam in på en mörklagd scen i en nästan helt mörklagd lokal och spelar, efter mycket hyschande i publiken, We're all gonna die i akustisk version utan mikrofon. Aningen svårt att höra för publiken längst bak, men rart hursomhelst. Och låtvalet är ironiskt, med tanke på texten om mediala överdrifter och skräckpropaganda...

Timo Räisänens Earth hour blir inte längre än så, och det är väl så. Det krävs trots allt en del elektricitet för att få fram hans bästa sida.
Nya låten Numbers följs av likaledes nya Outcast och energinivån blir genast hög. Han kostar också på sig sin karriärs första medley och att Let's kill ourselves a son bara får vara med i kortversion är ju om något är ett tecken på hur många hittar, små eller större, han har skrivit på sin sex år långa solokarriär.
Tecknen på mängden hits är i och för sig många. Maffig refräng följer på maffig refräng och de flesta låtar låter som hits, oavsett om de egentligen varit det eller inte. Räisänens rakt-på-sak-arrangemang och förkärlek för falsettsång kan bli enahanda på skiva, men gör sig utmärkt på konsert. Och ju snabbare det går, desto bättre blir det. Som i About you now och extranumrets härliga Sweet Marie.

Konsertens kanske bästa stund är Fear no darkness promised child, där Timo Räisänen helt kan lita på publikens entusiasm och bygga upp stämningen med att vara dämpad där han vanligtvis skriker. För att sedan skrika loss ordentligt i slutet, förstås.
Det hela är okomplicerat, peppande och utmärkt underhållning för en lördagkväll.

Perfekt lördagsunderhållning

Timo Räisänens hitparad av okomplicerad poprock är perfekt lördagsunderhållning, konstaterar Johanna Åberg.