Tingsek är en pålitlig leverantör av kvalitativ indiesoulpop. Flera av låtarna på hans fyra album har blivit radiofavoriter, ibland välförtjänta, ibland trots att produktionen har överskuggat kompositionerna. När han nu är på turné tillsammans med stråkkvartetten Vindla String Quartet och pianisten Måns Mernsten blir det ett möte mellan olika musikaliska världar. Lördagens anhalt för turnén var Katalin och Tingsek hade fler överraskningar med sig i bagaget.
Efter en småseg inledning tog spelningen fart med andra låten Six years. På skiva är det en duett med Pauline och byggs upp av körer, keyboards och en funkig basgång, en låt där det händer lite för mycket för dess eget bästa. I spelningens avskalade version, med bara akustisk gitarr, piano och fyra stråkar som ackompanjemang, blev det som att höra en helt ny låt.
Lite överraskande var det upptemponumren som fungerade bäst med kvällens instrumentsättning. Arrangemangen tog ut svängarna och musikerna ansträngde sig lite extra för att fånga skivversionernas energi. Måns Mernstens bluesiga munspelssolo i Someone else var en av spelningens höjdpunkter. Balladerna däremot blev inte lika övertygande, kanske för att de låg närmare originalen.
Låtlistan inkluderade flera av de välkända hitlåtarna, som Good vs Bad, Something special och Good way of life, men också ett par nya låtar från det kommande albumet samt gamla singelbaksidan Paranoia waltz. Den sistnämnda hade enligt Tingsek aldrig spelats live tidigare, och att döma av publikjublet var det många som tyckte att det var kvällens bästa nummer.
Som enda extranummer framförde Tingsek och hans musiker en tolkning av den gamla jazzstandarden I fall in love too easily, först inspelad av Frank Sinatra på 40-talet i filmen Säg det med sång (Anchors aweigh). Det var ännu ett oväntat val och en lyckad avslutning på en spelning som visade att Tingsek är som bäst när han går utanför sina egna standardmallar.