Popikonen Per Gessle är ute på en ny triumfartad eriksgata genom landet i sommar och på fredagskvällen nådde turnén Uppsala. En jättepublik var på plats i Botaniska trädgården och kombinationen svensk sommar, nästan molnfri fredagskväll och otaliga mat- och dryckesvagnar gjorde att stämningen var hög redan från start. Många trängdes framför scenen, en del andra passade på att picknicka i den stora parken och ytterligare andra slog sig ner vid slottskullarna precis utanför för att lyssna.
Kvällen inleddes av två förband. Först ut var akustiska duon Good Harvest, som med sina välskrivna låtar och sin klockrena stämsång säkerligen vann många nya lyssnare. De följdes av Strandels, en ny och mycket lovande grupp vars melodiösa akustiska pop gav ordentlig mersmak. Båda förbanden rekommenderas och förhoppningsvis får vi se dem igen på Uppsalascener för egna spelningar framöver.
Uppbackad av ett sjumannaband gjorde Gessle entré strax efter att solen börjat dala på himlen. Publiken var direkt med på noterna och sjöng med från första textrad i inledande ”På promenad genom stan” från succéskivan ”Mazarin”. Inramad av akustiska gitarrer, Malin My Walls diskreta fiolspel och Helena Josefssons stämsång slog låten slog an en passande ton för kvällen med sin somrigt romantiska text om ett par i början av en relation.
Gessle utlovade tidigt att kvällen skulle bjuda på en blandning av material från såväl soloskivorna som Gyllene Tiders och Roxettes alster, och att en del av de mer sönderspelade låtarna skulle få vila denna turné till förmån för andra som sällan eller aldrig framförts live. En hedervärd inställning och flera överraskningar dök också upp, som Gyllene Tider-låten ”Honung och guld”, ett kort smakprov från ”Segla på ett moln” (skriven till Anne-Lie Rydé i början av 80-talet) och en rockig version av ”Spegelboll” från ”Mazarin”-skivan. Jämfört med Gyllene Tiders senaste turné för fyra år sedan, när låtlistan i princip bara var den förväntade hitkavalkaden, kändes den här spelningen betydligt mer oförutsägbar och tilltalande.
Gessle själv gjorde ett avspänt och jordnära intryck. Han må ha spelat på de största arenorna världen över och sålt miljontals skivor genom åren, men på scen framstår han ändå mer som den sympatiske popnörden från grannhuset än en divig, otillgänglig superstjärna.
Givetvis bjöd spelningen på många av de stora hitlåtarna också, som ”Juni, juli, augusti”, ”Kung av sand”, ”Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)”, ”Gå och fiska” och ”The look”. Publiken sjöng med i varje textrad och även om dessa låtar har spelats sönder och samman i radio är det svårt att inte ryckas med av den euforiska stämning de skapade på spelningen. En oväntad fullträff var den lysande versionen av ”It must have been love”, framförd i duett med körsångerskan Helena Josefsson. Att just den låten skulle dyka upp var kanske inte så oväntat, men i akustisk tappning – med pedal steel och fiol i förgrunden – fick den en helt ny fräschör. ”Det var kvällens Dean Martin-ögonblick” kommenterade Gessle efteråt.
Kompotten av å ena sidan de välkända hittarna där det blev allsång och de lite mindre uppmärksammade albumspåren där inte så många sjöng med men istället lyssnade uppmärksamt gjorde att det blev en del tvära kast rent energimässigt. Men tack vare att Gessle själv verkar digga båda låtkategorierna lika mycket kändes det ändå som en naturlig mix. De två första extranumren var finstämda versioner av de reflektiva pärlorna "Varmt igen" och "Tycker om när du tar på mig" och faktiskt överglänste de efterföljande jättehiten ”Joyride”.
Gessle har bevisat många gånger om vilka hitkavalkader han kan bjuda på och att han alltid lockar storpublik på sina utomhusspelningar sommartid. Uppsalaspelningen väcker en önskan om att han någon gång också ska göra en inomhusturné med det eminenta band han har nu och då spela ännu fler av de inte lika uppmärksammade albumspåren. Många av hans bästa låtar återfinns i den kategorin men blir aldrig spelade på hans konserter och det är synd.
Ett tre minuter långt trumsolo av Andreas Dahlbäck, en ösig version av den alldeles för sönderspelade "Sommartider" (med Micke Syd från Gyllene Tider som otippad gäst) och en nästan försynt version av årets lågmälda Gesslehit "Småstadsprat" avslutade Uppsalaspelningen.
De som var där för att få höra Per Gessles största hits fick sitt lystmäte stillat, men denna kväll fick också hans mer eftertänksamma sida gott om utrymme. Mötet mellan hans olika musikaliska uttryck gjorde konserten synnerligen minnesvärd.