Oväntat från Metallica i Berlin

Ryktet har gått om låtar och upplägg, och delvis blir det en favorit i repris - med scenen i mitten av publikhavet. De stora överraskningarna ligger i låtvalet, som bitvis är udda men långt från självklara. Först tror jag nästan att de tänker spela hela Death magnetic, med inledningen That was just your life och End of the line. Sedan kommer The thing that should not be, och skillnaden är påtaglig. Inte bara låtens kompakta ondska, utan glädjen den sprider.

Efter flera turnéer med fokus på åttiotalet - låtarna från St Anger spelade de knappt ens på den turnen - plockar de nu fram oväntat mycket från senare år. Frantic är kul att höra igen, precis som Until it sleeps, med extra twang. De nya låtarna - fem stycken sammanlagt - funkar bra, särskilt med tanke på att plattan släpps samma dag som konserten. Fast Lars Ulrich är spralligare än vanligt, James Hetfields sång låter tryggare i de äldre sångerna, och det märks att publiken (17 000 och utsålt) uppskattar dem mer.

Scenens placering och att kvartetten agerar mycket mot varandra - även uppe på Ulrichs trumpodium - gör känslan förvånansvärt intim. En viss nervositet och ovana vid scenformen märks, men de verkar samtidigt avslappnade. Till och med James Hetfield larvar sig ibland, och sparkar på de stora Metallicabadbollarna som släpps från taket. Det måste vara skönt även för dem att bryta rutinen. Att de väljer att spela Blitzkrieg i just Tyskland känns också som ett utslag av humor.
Som alltid är det Lars Ulrich som får sista ordet: "Vi syns inomhus i vår!" Det känns faktiskt roligare än ännu en utomhusturné.

Oväntat från Metallica i Berlin

Elddopet för Berlins nya arena och "nya" Metallica kom samma dag. Ett Metallica som för första gången på fem år släppt en ny platta, och väljer att lägga releasespelningen i Europa.