Ovanlig version av Mozarts Requiem

Man tager vad man haver - just så har damkören La cappella resonerat när man velat framföra Mozart/Süssmayers berömda Requiem. Nu har körsatsen omarrange- rats till trestämmig damkör, orkestern har reducerats till 5 stråkar, en trombon plus en orgel som ersättning för trä- och bleckblås bland annat Vokalsolister har behållits enligt originalet. Hur lät verket i denna gestalt?

Stråkensemblen lät alldeles utmärkt - när den hördes. I samspel med 30 damröster i full kraft och starkregistrerad orgel hördes stråkarna knappt. Orgelns "blåsarklang" var också märkligt klang- och färglös. Den enda trombonen i ensemblen fanns mest med för att spela det obligatoriska solot i satsen Tuba mirum. Fungerade hyfsat.
De fyra vokalsolisterna genomförde sina respektive soloinsatser alldeles utmärkt. När man sjöng i vokalkvartett tenderade de låga stämmorna alt och bas att hamna i klanglig obalans, de hördes helt enkelt sämre.

Kören sjöng med fin, uttrycksfull klang och med stort röstomfång i homofona parti- er. I polyfona partier kom oktavtransponerade bas och tenorinsatser att klinga mycket märkligt, som i starten på satsen Confutatis. Att utesluta någon stämma, som att bara sjunga tvåstämmigt i början av satsen Hostias, var heller ingen bra idé. Allra bäst klingade den berömda satsen Lacrimosa.
En märklig blandning av vackert och konstigt blev alltså resultatet av detta i sig lovvärda initiativ. Jag tror dock att man har en hel del problem att lösa innan man visar upp detta mästerverk i så radikalt annorlunda form igen.

Ovanlig version av Mozarts Requiem

Intressant initiativ, men mycket återstår att lösa, anser Anders Bragsjö om denna djärva ombearbetning av Mozarts Requiem som framfördes i Missionskyrkan i torsdags kväll.