Utanför Sverige på 60- och 70-talen var den progressiva rocken en rörelse som gick ut på att göra rockmusik som var experimentell, eklektisk och symfonisk – därav att musikstilen i Sverige blev känd som symfonirock.
Inte helt otippat gav den bombastiska musikstilen även upphov till en hel del rocksymfoniska tolkningar av J.R.R Tolkiens svit om Härskarringen. I söndagseftermiddagens konsert på domkyrkan sammanförde den italienske organisten Marco Lo Muscio dessa två element.
Men den som gick på konserten i hopp om att få njuta av lättsmälta musiksättningar till Tolkiens verk i stil med Howard Shores filmmusik blev nog troligen besviken. Den rejält omskakande Visions from Rohan som inledde konserten bara antydde den naturromantiska tematiken i Tolkiens verk. Kanske mer påtaglig var känslan av nationell dekadens som Rohan står inför.
Huvuddelen av programmet bestod av tolkningar av olika rocksymfoniska verk, däribland den extremt vemodiga Hands of the Priestess, skriven av den forne Genesismedlemmen Steve Hacket. Två andra namn vars verk tolkades var Keith Emerson från Emerson och Rick Wakeman från Yes.
Ibland blir visserligen arrangemangen inte lika välartikulerade som i originalversionerna, men det är inte heller meningen att det ska vara enkelt. Höjdpunkten är dock Vocalise, komponerad av Wojciech Kilar för filmen Ninth Gate, just för enkelheten i melodin.
Det egenkomponerade verket New Litanies in Memory of Jehan Alain visade visserligen på en hissnande virtuositet, men mer på det där självförhärligande sättet.
Konserten avslutas med ännu en Tolkientolkning, denna gång betydligt mer lättillgängligt i Visions from Minas Tirith. Kanske hänfaller Lo Muscio åt vissa hjältemusikklyschor, men på det hela taget är det så otroligt virtuost att man till och med kan köpa de små fanfarerna som kommer där på slutet.