Med ena foten i den klassiska musiken och den andra i popmusik har Hans Ek, med stil och precision, lyckats hitta de viktigaste beröringspunkterna mellan klassiskt och modernt. Resultatet är, utan överdrift, häpnadsväckande tidlöst. Gränserna mellan kompositörer och stilar luckras upp i arrangemang och orkestrering, vilket gör konserten till en total upplevelse.
Orkestern sjuder av respekt inför musiken när Hans Ek guidar publiken genom Kraftwerks legendariska album Trans Europe Express. Längs vägen vävs det in verk av andra musikskapare från samma tid och miljö som albumet kom till i; Karlheinz Stockhausen, Brian Eno, David Bowie och Iggy Pop.
Inför konserten var jag skeptisk till att inte låta Kraftwerks mästerverk få tala för sig själv. Nu vet jag bättre. Storheten i konserten ligger främst i hur ensemblen både lyckas fånga ett musikaliskt epokskifte och röra sig naturligt mellan ytterligheter som Stockhausen och Iggy Pop. Ett snabbtåg genom Europa är en lysande metafor till vad det är frågan om. För det är något europeiskt som får en modern definition här, med amerikanen Iggy Pop som kontrastvätska. I The Passenger bärs Edith Söderströms ärliga röst omsorgsfullt upp av orkestern med en sådan skör elegans att man blir både tårögd och förvirrad.
Hans Ek och Modern Fantazias har framfört Trans Europe Express två gånger tidigare, nytt för konserten i Uppsala var David Bowies Heroes. Med både kraft och fin dynamik blev denna låt blev konsertens abslouta klimax. Om det finns något negativt att anmärka på i konserten, så är det att titelnumret inte tilläts komma till sin rätt i skuggan av Heroes. Min kropp hade faktiskt inte lyckats hämta sig.