Öm som en orkan

Caroline af Ugglas gav extra allt när hon uppträdde på Katalin i lördags. Hon är något av en naturkraft, tycker UNT:s Ellinor Skagegård.

Caroline af Ugglas på Katalin.

Caroline af Ugglas på Katalin.

Foto: Hans E Ericson

Konsert2012-06-03 12:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Caroline af Ugglas, hon som är lite för mycket. Säger sådant som man inte säger, beter sig så som man inte ska göra. Något av en förvuxen Pippi Långstrump. Först på senare år har hon blivit folklig, när människor fått tid att vänja sig vid hennes smått neurotiska framtoning.

När hon skuttade ut på Katalins scen var det med ett barns energi, i ballerinaklänning, röda leggins och höga platåskor. Det var full fart från början till slut. Upp med knäna, ned på golvet, runt runt. Rösten kändes raspigt oslipad trots alla år av körsång. Även om nu Carolines version av körande (Körslaget, Alla kan sjunga) kanske inte är den skolade varianten.
Hon och hennes fyramannaband började med ett par låtar från skivan som släpps i höst. I Vi somnade bidrog congasen till en tassande djungelkänsla. Man ville blunda och snurra runt med ett glas rödvin i handen.

Om det var en spelning, ett rep eller en soundcheck kändes inte alltid helt klart. De nya låtarna avbröts då och då av Carolines kommenderande stämma: ”Öka tempot ”, ”Vad seg du är”, ”ja men bra!”. Stunden var organisk. Musikerna spelade hela tiden smakfullt och backade upp Carolines röst utan att ta fokus från den. Särskilt briljerade pianisten David Nyström med sitt tajmade lir, där varje ton bidrog till det vackra i kontrast till den råa sången. 

Förutom att vara en skicklig textskrivare är Caroline af Ugglas också en riktig citatmaskin. Hon presenterade nya låten När orden tagit slut med ”Jag tycker att det här är en ganska bra text beroende på hur man tolkar den. Misstolkar man den suger den. Som det är med det mesta”. 

Jag är för feg innehöll en perfekt blandning dramatik, catchighet och vemod. Det var just kontrasten mellan det riktigt avklädda och det rått kraftfulla som skapade dynamik. Rockiga Du får tycka om mig blev ett tydligt exempel på hur text och musik kan kombineras på ett sätt som gör att båda växer. Enkla ord och standardmelodier blev något helt nytt. 

Caroline af Ugglas är något av en naturkraft. Hennes utlämnande texter skulle nästan ha varit för privata och lite pinsamma om det inte vore för hennes inre styrka. Hon gör det coolt att vara svag. Visar hur en orkan kan vara öm.

Konsert

Vad: Caroline af Ugglas på Katalin, lördag

Bäst: Låten Så gör jag det igen. Gör nästan ont.

Sämst: Janis Joplin-låtarna hade behövt backas upp med en riktig rytmsektion. Congasen och kontrabasen försvann helt i skuggan av elgitarr och sång.