Den andra sommarkonserten på Örbyhus slott bjöd på, förutom enastående vackert väder och blommande lindar i slottsparken, tre verk som nog är ganska obekanta för en svensk publik. De har även det gemensamt att de är ungdomsverk men ändå osedvanligt begåvad, avancerad musik. Den ungerske nationalkompositören Zoltan Kodaly är känd för sin "Hàry Janosz"- svit och "Danser från Galanta" men annars tyvärr rätt obekant hos oss, trots att han skrev åtskillig annan musik. Denna kväll fick vi höra hans fina sonat för cello och piano, ett verk av en 18-årig tonsättare i hög grad präglad av de starka nationalistiska strömningarna i Ungern under årtiondena före första världskriget. Influenserna från ungersk folkmusik är påtagliga. Musiken är stormande, dansant, och djupt känslosam - ett på flera sätt typiskt men ändå ovanligt ungdomsverk.
Alice Tegnér, den kända viskompositören, skrev också musik för vuxna även om hon hindrades av sin make från att på allvar ägna sig åt detta. Sonaten för violin och piano i a-moll är det enda större verk som finns bevarat. Det är vacker, melodisk musik med pianot som nästan likställd partner till fiolen. Menuetten är glättig och sprittande; andantet börjar tankfullt i moll för att sedan övergå i dur och påminner ibland flyktigt om kompositörens visor. Sonaten avslutas med ett stormande allegro i romantisk anda. Vilken förlust för svenskt musikliv att Alice Tegnér inte fick möjlighet att utveckla sin obestridliga begåvning!
Peter Friis Johansson var ensam exekutör i konsertens mest bekanta verk, nämligen fyra av Chopins mazurkor. Briljant framförda gav dessa fyra stycken en bild av den kanhända typiskt polska dualismen mellan det kraftfulla och det mjuka, mellan dur och moll.
Den alltför tidigt bortgångne gävletonsättaren Bo Linde ville återknyta till en klassiskt-romantisk musiktradition. Vid endast 19 års ålder publicerade han sin exceptionellt mogna pianotrio nr 1. Den innehöll i stort sett allt han trodde på när det gällde komponerande. Den inleds med ett lento laddat med spänningar, följs av ett allegro med ekon av folkton i högt uppdrivet tempo avbrutet av en lugnare trio, och avslutas med ett allvarligt con moto där stråkarna bildar en bordunton som bakgrund till de dova pianockorden. Motståndet från tidens komponistetablissemang mot hans känsloladdade musik tog honom hårt och kan ha påskyndat hans för tidiga bortgång.
De tre stjärnartisterna Jakob Koraly, Ylva Larsdotter och Peter Friis Johansson gjorde alla helt fantastiska prestationer på sina instrument och fick välförtjänt motta publikens stora bifall.