Ojämt med legenden Chip Taylor
Det blev en ojämn spelning när den levande legenden Chip Taylor och den kanadensiska fiolvirtuosen Kendel Carson kom till Katalin på torsdagskvällen, skriver Stefan Warnqvist.
Foto: Pelle Johansson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Taylor delade scenen med den kanadensiska sångerskan och fiolvirtuosen Kendel Carson, ung nog att kunna vara hans barnbarn, och tre svenska musiker. En spännande kombination av musiker som lovade gott och skapade höga förväntningar.
Låtlistan bestod av en blandning av Taylors 60-talshits, smakprov både från hans aktuella skiva Yonkers NY och samarbeten med Carson på hennes båda album. Stämningen var sympatisk och avspänd, och legenden Taylor och nykomlingen Carson turades om att sjunga och berätta personliga anekdoter mitt i och mellan låtarna. Akustisk gitarr, pedal steel, fiol och stämsång färgade deras mix av bluegrass, country och bluesrock. Ihop med de levande ljusen på publikens bord bidrog det till att skapa en riktig lägereldsstämning.
Bitvis blev det dock lite för mycket av det goda. Alltför ofta avbröt Taylor en låt mitt i för att berätta något om sina familjemedlemmar, kända som okända, eller om sina triumfer på försäljningslistorna i början av karriären. När låtarna sedan fortsatte hade de tappat en stor del av sin energi och kraft vilket gjorde att första delen av spelningen tappade momentum betydligt.
Andra hälften var avsevärt mer övertygande. Här sattes musiken mer i centrum och guldkornen kom slag i slag - som den humoristiska publikfavoriten I like trucks, den av Carson sjungna Ten lost men och Taylors briljanta och tidlösa hit Angel of the morning.
Wild thing dök förstås upp mot spelningens slut i en ösig countrytappning där särskilt Carsons sprudlande yviga fiolsolo gjorde framförandet till något alldeles extra.
Om första halvan av spelningen hade haft samma energi som den andra hade det sprakat av musikmagi på Katalin denna kväll.
CHIP TAYLOR & KENDEL CARSON
Katalin 27 augusti
Katalin 27 augusti