Ojämnt och förutsägbart med Björn Skifs

Sångrösten var i god form, men låtmaterialet var ojämnt när Stefan Warnqvist såg Björn Skifs uppträda i Konserthuset på onsdagskvällen.

Björn Skifs gjorde ett ödmjukt och sympatiskt intryck på Konserthuset.

Björn Skifs gjorde ett ödmjukt och sympatiskt intryck på Konserthuset.

Foto: Staffan Claesson

Konsert2008-03-27 11:47
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter fyra decennier som folkkär artist finns det många uppfattningar om Björn Skifs. En är att han har en makalös sångröst men ofta har slösat bort den på medelmåttigt material. För en del andra står han för trygg underhållning och varm humor, en hyvens man med hjärtat på rätta stället. Några förknippar honom mest med slagdängor från sjuttiotalet och allehanda filmer och TV-program.

När han gjorde sin första konsert i Uppsalas konserthus på onsdagskvällen var det fyllt till sista plats. Den två timmar långa föreställningen bekräftade alla uppfattningar som finns om artisten Björn Skifs.
Fokus låg på senaste albumet i2i, som innehåller en rad klassiker i Skifs tappning. Den särpräglade sångrösten var i god form och särskilt de lugnare låtarna visade att Skifs från hans bästa sida. Sedan är det då detta med låtmaterialet, där kvaliteten, precis som på de många skivorna, höll en ojämn nivå. Svensktoppsfavoriten Håll mitt hjärta och River of time, från den senaste skivan, var strålande och i sådana stunder var det lätt att förstå vad som har gjort honom till en så uppskattad artist.

När han och musikerna rockade loss däremot sjönk nivån betydligt. Associationerna gick alltför ofta till ett genomsnittligt coverband på Finlandsfärjor, där såväl arrangemang som de obligatoriska gitarrsolona var enligt standardformulär 1A.
Skifs själv gjorde precis ett så ödmjukt och sympatiskt intryck som man är van vid. Trots att han har upplevt framgångar som de flesta artister bara kan drömma om lyckas han med bedriften att hålla båda fötterna stadigt förankrade i marken. Av divalater märktes intet. Tvärtom såg han och hans musiker ut att ha roligt tillsammans på scenen, särskilt när de plockade fram dragspel och banjo. Ändå lyfte det aldrig på riktigt.
Som extranummer kom förstås Hooked on a feeling och Michelangelo, och nu blev till och med ordet "förutsägbart" förutsägbart. Tyvärr blev det förutsägbara alltför ofta konsertens signum och det är tråkigt när det gäller en artist med Björn Skifs odiskutabla talang.
Björn Skifs
Konserthuset,Uppsala, onsdag (26/3)