Ojämnt, men rätt sympatiskt

Det enda som förenar min musik och mina böcker är jag som person, sade Carl-Johan Vallgren häromdagen i en intervju i UNT inför fredagskvällens turnéstart på Katalin, och kanske är den månadslånga Kunzelmann & Kunzelmann turné ett allvarligt försök att föra musikern och författaren närmare varandra.

Konceptet väver samman enkla versioner av låtar från Vallgrens sex album med uppläsningar ur den nya romanen Kunzelmann & Kunzelmann och är på en gång vågat och ganska enkelt. Vågat därför att den eventuella diskrepansen mellan kvaliteten i romaner respektive visor kan bli kvällens bestående resultat, och enkelt därför att en show med två gånger Vallgren såklart i första hand vänder sig till dem som är ute efter en rejäl dos av just Carl-Johan.
Den enkla showen består av Vallgren på gitarr, finkänsligt ackompanjerad av Fredrik Hermansson på piano, klock- och dragspel i prestigelösa arrangemang av Vallgrens sånger. Musiken inleder och avslutar och i mitten byter den, enligt egen utsago, lättsinnige underhållaren skepnad, drar på sig ett par glasögon och slår sig ned i en fåtölj och blir den uppläsande pretentiösa författaren.

Och visst känns skillnaden mellan CJ, musikern, och CJ, författaren. Vallgren skojar själv om sina olika roller, men eftersom han inte är en idiot är det givet att han själv är medveten om att romanerna håller bra mycket högre klass än visorna, som i bästa fall närmar sig, låt säga Lars Winnerbäck en dålig dag. Musiken är på intet sätt störande, utan flimrar snabbt förbi utan att lämna några större spår i sinnet.
Det är egentligen inte frågan om att Vallgren skulle vara särskilt dålig som musiker och vispoet, det är bara det att han är så pass bra som författare.
Uppläsningen ur antiytlighetseposet Kunzelmann & Kunzelmann är fantastiskt fin, och merparten av den salongsberusade publiken verkar minst lika fängslade av läsandet som av musiken, som annars torde vara mer lättillgänglig en fredagskväll i februari. Bara det är en bedrift. Som författare bjuder Vallgren ett behagligt tuggmotstånd.

På det stora hela är Vallgrens turné ett avväpnande sätt att marknadsföra en ny roman. Skillnaden mellan författaren och musikern gör mötet med totalpersonen Vallgren mer sympatiskt. Han vet vilka kvaliteter han besitter som författare, och kan bjuda på att musikern inte riktigt når samma höjder.

Ojämnt, men rätt sympatiskt

Två gånger Carl-Johan Vallgren ger en ojämn men rätt sympatisk helhet, skriver Sebastian Johans.