Oförglömligt märklig musikalitet

Man vet att komiker har lyckats när de flesta i publiken fortfarande gapskrattar långt efter föreställningens slut. Så blev fallet när den märkliga "armeniska" gruppen The Incredible Jashgawronsky Brothers uppträdde på Reginateatern på torsdagskvällen.

Medelst vattenkannor, plastdunkar, sopborstar, färgburkar och kastruller samt mer konventionella instrument som ukulele och violin bjöd de på en och en halv timmes smakprov från den armeniska sångskatten. Förmodligen fanns det en och annan i publiken som inte kände till att välbekanta, amerikanska låtar som Blue suede shoes, Hit the road Jack och Stand by me ursprungligen kommer från de armeniska bergstrakterna ...

Trion gjorde sin entré från Reginateaterns balkong. Iklädda sina karakteristiska skjortor, västar och pälsmössor bar de sina instrumentlådor ner till scenen. Ur den stora gitarrlådan plockades den lilla ukulelen fram, ur violinlådan hämtade de en mindre violinlåda som innehöll en sked medan den tredje brodern fann en banan, en peruk och ett par trumvirvlar i sin låda.

Ett skedsolo i början av kvällen följdes en stund senare av ett motsvarande chipspåsedito. Tallrikar, bestick och en toalettsits var andra instrument som man sällan ser svenska orkestrar nyttja. Och hur ofta brukar egentligen våra inhemska musiker spela på sina egna gommar eller sina kollegers huvudbonader?

The Incredible Jashgawronsky Brothers använde sig konsekvent av små medel för att passera det absurdas gräns, men det skulle inte fungera om det inte bottnade i genuin musikalitet. De kan verkligen spela, vare sig det gäller Mozart, femtiotalsrock eller hemlandets folkmusik, och rytmkänslan drev föreställningen framåt.

Som avslutning kom Turtlesklassikern Happy together, där de fick trumassistans av en ung flicka som satt på första bänkraden. För henne, liksom för oss andra, blev det en kväll vi sent ska glömma.

Oförglömligt märklig musikalitet

Med hjälp av märkliga instrument och stora doser musikalitet gjorde The Incredible Jashgawronsky Brothers succé på Reginateatern, skriver Stefan Warnqvist.