Det där med ”akustisk spelning anpassad till teaterscenen” stämde inte riktigt, eller snarare inte alls. Istället för något i stil med produktionen på senaste albumet ”AkustiKEN” blev det motsatsen. En dj med instrumentaler fanns på plats, men kompletterades av cello, elpiano, trummor, elbas, elgitarr och en körsångare. Istället för avskalat och intimt, storslaget och nästan ösigare än i vanliga fall.
– Vi glömmer den där akustiska upplevelsen, sade huvudpersonen ungefär i mitten av konserten.
Den var redan glömd och rent musikaliskt kändes det här upplägget klart mäktigare, även om genomförandet gärna hade fått vara mer fokuserat. Särskilt från Ken Rings egen sida. Bandet gjorde en superinsats när de hängde med på infallen.
– Ursäkta. Det var inte med i planeringen.
Tack vare lyhördheten kunde musikerna lätt ha kommit undan med det utan att det hade märkts. Särskilt Dj Too much, som parerade varje oväntat inslag snyggt.
Ända sedan genombrottet med hitlåten ”Mamma” har Ken Ring varit en artist med två väsensskilda sidor. En självutlämnande och känslig, som inte väjer för att beskriva det som är jobbigt och en upprorisk, som gärna slår mot makten och ställer sig utanför lagarna. På Uppsala stadsteater fick man se både och, men det känsliga var mest framträdande. Inte minst när hans son medverkade på flera låtar.
Ken Ring upprepade gång på gång hur märkligt det var att spela för en sittande publik och hur sjukt det var att publiken betalat pengar för att se honom och känslan var att han hade gett sig fan på att krocken mellan det fina sammanhanget i teatersalongen och förortshiphopen skulle bli så påtaglig som möjligt. Den var också klart intressant, men kunde ha blivit mycket bättre om han hade sparat lite mer av efterfesten han utlovade till alla som stannade kvar i baren till efter konserten.
Hässelbyrapparen har varit med så länge vid det här laget att han klarar av det där med att underhålla oavsett tillstånd. Det är roligt när han har en förvirrad utläggning om alla cyklar i Uppsala som vi inte behöver och vackert när han hyllar Uppsalabor som gått bort. Med mer fokus hade den där utlovade kontrasten till en vanlig Ken Ring-konsert kunnat bli något riktigt minnesvärt.