Hatad, bespottad, hyllad och älskad. Den Stockholmsbaserade rapparen Ken Ring har upplevt allt som artist. Att det har gjort honom rutinerad på scenen råder det ingen tvekan om. Men paradoxalt nog känns Ken Ring konstant oberäknelig.
Det senaste halvåret har Ken Ring turnerat med sin skiva Akustiken. Med sin nakna ljudbild uppbyggt av piano och stråkar är låtarna på albumet sorgligt vackra. Det är med andra ord långt ifrån något klubbalbum. Att kombinera den typen av musik med en festande nattklubbspublik kändes därför på förhand problematiskt.
Men Ken Ring får det att fungera. Till stor del tack vare hans rutin. Han har en oerhört stark scennärvaro och känns genuint glad över att stå på scenen. Han byter ständigt ut “Stockholm” mot “Uppsala” eller “Gottsunda” när han sjunger sina textrader. Rutinerat publikfrieri som går hem.
Västerortsrapparen passade även på att ta med oss på en resa genom historien. Eld och djupa vatten, Grabbarna från förorten och Akta dig för polisen är låtar som få Så mycket bättre-tittare känner till. Kvällens lyssnare var däremot bättre pålästa.
När Ken Ring frågar publiken hur många som lyssnat på honom sedan 1991 skriker alla. Det får dock tas med en nypa salt med tanke på att majoriteten av personerna i rummet knappt var födda då.
Ken Ring får hela konceptet med klubb, stråkar, känslor och gamla låtar att fungera. Men av naturliga skäl är det svårt att genomföra en tyst minut, framföra den känsloladdade Själen av en vän och därefter plötsligt dra av en upptempolåt. Det blir förvisso oberäkneligt på ett spännande sätt. Men samtidigt lite rörigt.
Konserten blir på sätt och vis en sammanfattning av Ken Rings långa karriär. Det blir helt enkelt lite av allt. Lite glädje och sorg, kärlek och hat. Lite rörigt och oberäkneligt. Men med kvalitet.