Nytt och nygammalt med Kammarsolisterna

I och med torsdagens konsert tog Uppsala Kammarsolister ett åtminstone provisoriskt farväl av Alfvénsalen - inför ny säsong väntar Musikens hus. Nutida musik skulle stå på programmet, men av olika skäl stoppades också in ett verk av 1700-talsmästaren J S Bach, ny spännande musik för sin tid.
De sex musikerna inledde med ett verk beställt av Musik i Uppland år 1990, Svarta spår av Thomas Jennefelt, med som grund en dikt skriven av tonsättarens hustru. En blandning av aggressiva, clustertäta och rytmiska klanger och mer rofyllda, recitatitivliknande inpass från soloviolin och -cello skiftade omskakande mellan ångest och resignation. I starka, tumultartade kontra svaga, suckliknande partier visade Kammarsolisterna upp en total behärskning och glödande intensitet i spelet.

Ingvar Lidholm komponerade sin Musik för stråkar i mitten på 1950-talet (standardverk för Kammarsolisterna sedan man fått tonsättarens tillstånd att framföra musiken med stråkkvintett i stället för stråkorkester). Denna både energiskt rytmiska och vilsamma stråkmusikfest tolkades med enastående precision i alla tre sammanhängande satser.
Alla satser i samlingen Ein Musikalisches Opfer av J S Bach utgår från ett tema Bach från början fick sig förelagt som improvisationsbas av Fredrik den store, så ock den mäktigt sexstämmiga Ricercaren. Kammarsolisternas omsorgsfullt fraserade och helhetsuppbyggda tolkning visade framför allt vilken uttrycksfull musik detta är, inte bara ett kontrapunktiskt mästerverk - vilket det också är.

Kvällens presentatör Lars Frykholm påpekade med viss förvåning att konsertens sista verk, Anders Nilssons Höst från 2004, alltid tycks spelas på våren, också denna gång. Verkets uttrycksfullhet är faktisk besläktad med Bachs, även om Nilssons medel givetvis är annorlunda. Ett långt sammanhängande stycke indelat i flera sammanlänkade satsmoment. Det ställer stora tekniska krav, något musikerna hanterade strålande. Musik i färgskimrande, mångfacetterat fritonal höstprakt med en underton av vemod, som tolkades idiomatiskt.
I sin helhet blev det en konsert med inspirerande musikalisk mångfald.

Nytt och nygammalt med Kammarsolisterna

Inspirerande musikalisk mångfald med Uppsala Kammarsolister, skriver Anders Bragsjö.