Nye radiochefens konsert

Mats Svegfors valde ovanlig och inte alltför lättillgänglig musik i säsongens andra Gästspelskonsert, konstaterar Anders Bragsjö.

Konsert2009-03-16 17:49
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Till säsongens andra Gästspelskonsert var det publicisten Mats Svegfors, nybliven vd för Sveriges Radio, som valt ut personligt betydelsefull musik och dess exekutörer. Tillsammans med programvärden diskuterade man bl a musikval och -favoriter samt presenterade vad som utfördes. Geografiskt hämtades musik (med ett undantag) från Norden och norra Ryssland; tidsmässigt förflyttades vi från sent 1800-tal till mitten av 1900-talet.

Konserten kom att bli en slinga: Pianokvartett i början och i slutet, båda från tidigt 1890-tal. Den första, för piano, två violiner och cello var komponerad av finske Jean Sibelius. Den andra komponerades för piano, violin, viola och cello av ryssen Mikhail Ippolitov-Ivanov. Sibelius variationsmusik gav rika emotionella och tekniska möjligheter för musikerna, liksom Ippolitov-Ivanovs tresatsiga verk. Båda verken gav dock balansproblem i utförandet. Pianot kom att dominera och stråkarnas ytterstämmor violin och cello hördes bra, medan mellanstämman violin 2 resp. viola kom att försvinna i båda verkens tonbrus.

Konsertens mest använde musiker, pianisten Oskar Ekberg, framförde ensam musik av konsertens både musikaliske och geografiske avvikare, fransmannen Erik Satie. Dels dennes tidiga, och välkända, 3 gymnopédies (1888), del cirka 20 korta stycken kallade Sports et Divertissements (1914). Denne minimalistiske tonsättare blandar skämt och allvar helt utan hämningar. Ekberg lyckades blanda både ömsint och exakt spel med extra både musikaliska och kroppsspråkliga utbrott. Kongenialt, men mycket långt.
Tonsättare Karl-Birger Blomdahl har ju inte minst som musikchef på SR från 1965 en särskild anknytning för Svegfors. Blomdahls Trio för klarinett, cello och piano (1955) blev med både sin lyriskt introverta stil och sina distinkt åtskiljbara ljudkällor till denna konserts centrala verk i alla avseenden. De så viktiga uttrycken i musikens gestik, viktigare än samklangers spänning, tolkades sensitivt av musikerna.

Konserten var fylld av ovanlig och inte alltid lättillgänglig musik, en utmaning för lyssnarna. Det distinkta basdunket konserten igenom från Musik Direkt (våningen ovanför) kan inte ha gjort det lätt för P2 att spela in konserten; att det störde oss i Sal B är bara att konstatera. Bättre programkontroll efterlyses.
MUSIK
Konserthuset
Mats Svegfors, curator, Maria Eby von Zweigbergk, programvärd, 7 musiker