Nyansrik fadokväll

Intresset för fadomusik är stort i Uppsala. Förra året fyllde den portugisiska artisten Mariza Konserthusets stora sal. När hennes landsmaninna Cristina Branco kom dit på onsdagskvällen hade spelningen fått flyttas från den mindre sal B till stora salen på grund av det stora publikintresset.
Brancos styrka ligger i hennes förmåga att kombinera det sorgsna i fado med livfullheten i jazz och latinamerikanska tangorytmer. Även texterna greppar om mycket. De rymmer allt från gestaltningar av politiska fångar i militärdiktaturens Argentina, till skrönor från tidigare seklers portugisiska hamnkvarter och berättelser om ensamstående mödrar som söker kontakt med andra på Facebook.
Det minimalistiska var kvällens ledstjärna. I likhet med dekoren var Branco och hennes musiker klädda i svart. Det var inte rörelsernas eller de sceniska uttryckens kväll; samtliga höll sig till de från början intagna positionerna. Men scenbelysningen uttryckte desto mer, med sina otaliga övergångar mellan hela spektrets färger. Med fingertoppskänsla kunde varmt klarrött kombineras med kallt cyanblått och olivgrönt, orange med dovt guldgult och gåtfullt lila. Därmed fick Brancos färgstarka musik något att spela mot.

Med sig till Uppsala hade hon fyra musiker. Särskilt Bernardo Couto på portugisisk gitarr kom att prägla konserten med sitt böljande och fantasirika spel. Han visade prov på en närmast förbluffande fingerfärdighet, med känsla för såväl det vemodiga och smäktande som det sprudlande livsbejakande. Varje gång han fick möjligheten att göra ett solo höjde sig konserten, och när Branco presenterade musikerna fick han välförtjänt de starkaste applåderna.

I de låtar där Couto inte medverkade sjönk nivån märkbart. Pianisten Ricardo Dias och kontrabasisten Bernardo Moreira fick då större plats och tycktes nästan tävla om vem som kunde spela flest noter. Resultatet blev en förvisso småtrevlig men också plottrig form av jazz där Brancos uttrycksfulla stämma inte kom till sin rätt. Tack och lov var dessa låtar undantagen på en konsert där Cristina Branco höll fadons fana högt.