Det kändes ovant i början att höra OD i konserthuset men man glömde snart var man befann sig. OD var ju desamma som förut och deras ledare Cecilia Rydinger Alin likaså. Oförändrad är också skärpan, klangen och röstresurserna. Artister ur den yppersta eliten medverkar gärna: i år var den världsberömda operasångerskan Anna Larsson gäst. Och de letar fortfarande fram ny och okänd körmusik. Därför ser man fram emot varje ny konsert med stor förväntan.
Två estniska sånger om frihet följde vårsångerna. Leelo av Mart Saar, vars nästan gulliga harmonik kontrasterade verkningsfullt mot det allvarliga budskapet och Diptyk av Veljo Tormis. Tormis offrar inte mycket på klang och melodi utan det handlar om kraft och eftertryck. Ett uruppförande av Mats Larsson Gothes intressanta tonsättning av Frödings dikt Solskenet kom därefter. Väsanden och nynnanden inledde innan en tät klangmatta av röster bildade bakgrund till Anna Larssons solostämma. Anna Larsson fick på egen hand fortsätta med två Rangströmsånger, Melodi och Vingar i natten. Hennes röst är ganska unik bland dagens verksamma operaartister. Hon har full kontroll över sin röst och kan t ex sjunga svagt lika väl som starkt. Det kan långtifrån alla.
Poulencs komponerande hade två sidor, den spralligt värdsliga och den seriöst andliga. Jag tycker att ju andligare Poulenc skrev desto tråkigare blev musiken. Laudes de Saint-Antoine de Padou är ett exempel på den senare. Tyvärr är det ett rätt tråkigt stycke där budskapet liksom kväver musiken. Det blir jämntjockt så att säga. Kören gjorde emellertid ett bra jobb.
Men det fanns mycket kvar att glädjas åt. Den unge haitiske kompositören Sydney Guillaume har skrivit ett rytmiskt, svängigt och obeskrivligt roligt stycke till en text av sin far, Gabriel T Guillaume. Det är skrivet på kreolfranska och dess titel Gagòt betyder ungefär ”röra”. Detta muntra verk handlar om att finna en mening med livet och man får en anvisning om hur det ska gå till. En styv insats av kör och dirigent!
Små pärlor var Lili Boulangers Pendant la tempête och John Taveners Awed by the beauty där kören verkligen var på toppen av sin förmåga liksom Anna Larsson i Wagnersången Träume med varsam körsats av Robert Sund.
Tolv korister sjöng en rolig tungvrickande tysk skämtvisa om en jägare som blev skrämd av en hare. När denna härliga konsert var slut återstod ändå ett extranummer. Anna Larsson var helt magnifik i The man I love av George Gershwin med körsats utan tvivel signerad Robert Sund. Nu kan våren komma!