Nostalgisk kväll med folkkära låtar

Lill-Babs är enligt utsago ute på sin sista stora turné, en smått overklig tanke. När hon och hennes tre musiker kom till Reginateatern på fredagskvällen var det fullsatt. Medelåldern var hög och säkerligen var det många i publiken som har följt henne genom decennierna.

Att kvällen kom att handla mycket om nostalgi och tillbakablickar var inte så förvånande. På bildskärmen bakom musikerna visades fotografier från hennes makalösa karriär, bland annat flera av henne tillsammans med de berömdheter av alla de slag hon träffat under resans gång. Anekdoterna var många, liksom påpekanden om att man även kan läsa om dem i hennes självbiografi. Självmytologiseringen gavs lite för stort utrymme under kvällen, och bitvis kändes föreställningen mer som en reklamkampanj för sagda bok än en musikafton.

Själva repertoaren blandade de folkkära klassikerna från förr i medleytappning med nyare material från senaste skivan Här är jag som gavs ut för fyra år sedan. Buskistexter och låtar om ett liv på scenen varvades med vemodiga sånger om bortgångna vänner. Spännvidden av känslor i kombination med musikernas mångsidighet gjorde att föreställningen aldrig blev endimensionell.

Lill-Babs karisma och förmåga att engagera publiken är odiskutabel, ödmjukheten och värmen inför åhörarna likaså. Hon ger alltid hundra procent och det är förstås en av orsakerna till hennes stora popularitet.

Om detta verkligen visar sig bli Lill-Babs avskedsturné får vara osagt, men om så blir fallet var det här en värdig avslutning.

Nostalgisk kväll med folkkära låtar

Lill-Babs bjöd på folkkära klassiker och självmytologiserande anekdoter när hon besökte Uppsala på fredagen, skriver Stefan Warnqvist.