Nedtonat och exklusivt på Regina

Trots att både Thomas Adolphson och Anders Falk växte upp i Uppsala så har duon bara spelat här två gånger tidigare. Därför var det en händelse av stora mått när de återigen ställde sig på en Uppsalascen, den här gången på intima och tysta Reginateatern.

Musikaliskt är gruppen tillbaka där allt började, med två gitarrer och stämsång. Det var så alla klassiska låtar kom till en gång i tiden, akustiskt, avskalat och avslappnat.
Pionjärproducenten Greg Fitzpatrick, som inte nämndes med ett enda ord under onsdagens konsert, var den som förvandlade de lovande låtarna till tidig, svensk syntpopmagi av bästa märke. Utan hans tekniska kunnande och fingertoppskänsla hade förmodligen Adolphson & Falk bara drunknat i ett stort hav av duktiga singer-songwriters i början på 1980-talet.

Även om det fantastiska sound som förde duon till toppen var frånvarande under Uppsalaspelningen så blev den ändå något ut över det vanliga. Det var nämligen inte bara publiken som hade längtat efter den här stunden, även Adolphson & Falk var bespetsade på att göra något alldeles extra av denna unika afton inför en fullsatt teater.
Inte minst så hade duon haft den goda smaken att bjuda in två utmärkta Uppsalamusiker till spelningen, basekvilibristen Magnus Marcks och klaviaturbetvingaren Hans Loelv. De fick fylla i luckorna efter de gamla syntarrangemangen och med tanke på förutsättningarna gjorde de ett förträffligt jobb.

Den dämpade, helakustiska inramningen medförde också att Anders Falks texter fick en mer framskjuten position. Alla välformulerade funderingar kring människans förhållande till maskinen, rymdfilosoferandet och de ingenjörsvetenskapliga referenserna gör sig visserligen mycket bättre när de framförs i iskalla syntarrangemang, men med kärlekstexterna och vardagsbetraktelserna var det annorlunda.

Repertoaren genomsyrades av nostalgi och klassiska popkompositioner som Blinkar blå, Stockholm serenad, Bärande våg och 1-0-0-1-0. Men duon hade också laddat upp med en rejäl överraskning, en nyskriven hyllning till staden Uppsala och Fyrisån som väckte jubel och glädje bland samtliga närvarande.
Vid sidan av några uppsluppna minnesanekdoter i mellansnacken gick konserten i ett ganska allvarstyngt balladtempo och tidvis fanns det en brist på dynamik i uttryckssättet. Icke desto mindre så hade duon en föredömligt generös inställning och de bjöd på avsevärt mycket mer än vad man kunde förvänta sig.
Därför blev också konserten både exklusiv och minnesvärd, trots avsaknaden av alla underbara syntljud som fick mig och många andra att få upp ögonen för duon en gång i tiden.

Nedtonat och exklusivt på Regina

Adolphson & Falk bjöd på en nedtonad men exklusiv spelning på Reginateatern. Dessutom presenterade de en högst oväntad hyllning till den gamla hemstaden Uppsala, skriver Björn Lövenlid