Många har känt sig kallade att tolka Joni Mitchells låtar, men det är få förunnat att ro i land med det. En som har gjort det med gott resultat är Irma Schultz Keller som har lyssnat på Mitchells musik sedan tonåren. Nyligen gav hon ut albumet Blank is, där hon tolkar Mitchell på skiva för andra gången. På detta album står Schultz Keller även för översättningen av texterna och genom ett personligt urval, framför allt från det hyllade albumet Blue, har hon lyckats göra låtarna till sina.
Spelningen på Katalin ägnades helt den aktuella skivan. Med sig hade Schultz Keller en namnkunnig trio bestående av Andreas Söderström (akustisk gitarr, lap steel), Johan Berthling (kontrabas) och Fredrik Hermansson (dragspel, piano), och det akustiska formatet gav musiken ett närmast trolskt skimmer.
Mellan låtarna lät Schultz Keller en berättelse om Joni Mitchells liv växa fram. Utgångspunkten var deras möte i samband med Polarprisutdelningen 1996, ett möte som växte Schultz Kellers intresse för Mitchells personliga historia. I detta syfte reste hon till Mitchells födelseplats Saskatchewan i Kanada.
Med stor trovärdighet gestaltade Schultz Keller i sitt mellansnack Mitchells tankar om en dotter hon adopterade bort i unga år och vägen fram till artistkarriären. Varje låt knöt an till den ögonblicksbild Schultz Keller just skildrat och särskilt tolkningarna av Little Green (Lilla grön) och A case of you (Jag kan dricka friskt av dig) fick en fördjupad resonans genom berättelsen om den bortadopterade dottern.
Efter låten Amelia slutade historien där den börjat, med mötet i verkligheten mellan Mitchell och Schultz Keller. Det var ungefär då, över 30 år senare, som Mitchell fick kontakt med sin dotter igen. Hennes låtskrivande, som enligt utsago sprungit mycket ur ungdomstraumat, stannade därmed upp. Med dottern åter i hennes liv hade hon hittat ”den perfekta tonarten”.
Passande nog valde Schultz Keller att avstå från extranummer. Den musikaliska resan som spelningen utgjorde hade nått sitt mål och inget mer behövde läggas till.