Början är lite trevande och småtråkig när Frisell. En av sakerna som talade för projektet, att Frisells stillsamma musik gärna ringlar sig på ett sätt som för tankarna till vattendrag, blir snarare en nackdel. Att höra musikvattnet och samtidigt flimriga filmsekvenser från en översvämning blir kaka på kaka. Människorna bygger vallar, människorna kämpar mot strömmen, musiken flödar. Floden svämmar över på 145 ställen, musiken porlar. Vattnet stiger upp till hustaken, hästar dra slädar med jord och så vidare.
Men just när man tror att man greppat andemeningen bryts musiken av. Bill Frisell släpper in bandet som drar igång ett parti bråkig jazz och gör konserten spännande och dramatisk. Och efter det kan det bli hur stillsamt och monotomt som helst. Spänningen ligger kvar tillsammans med vetskapen om att det när som helst kan bära av igen.
Musiken till The great flood är Bill Frisells tolkning av vad som hände i flodtrakterna för 75 år sedan och den är förstås ur ett musikerperspektiv. Floden svämmade över. Stora delar av delstaterna Arkansas, Louisiana och Mississippi hamnade under vatten. Över en miljon människor fick fly från sina hem och däribland många musiker.
Kända artister som Charley Patton och Memphis Minnie flyttade från landsbygden till storstäder och deltabluesen blandades med musiken som spelades där. Att försöka ge en musikalisk bild av ett stort musikhistoriskt skeende borde vara svårt, men Frisell löser det till synes ganska enkelt. Hans musik är ju redan innan djupt rotad i den amerikanska landsbygdsmyllan. Lite jazz, lite blues, lite gospel och lite rock, fast i en förfinad, mer friktionsfri form.
Det som skiljer The great flood-projektet från Bill Frisells andra musik är främst medmusikernas bidrag. Dels i de ryckande och slitande partierna, dels i mer subtila inslag. Lågmält bluessväng och sorgliga klagosångsmelodier.
Och filmen förstås. Människor som nästan sköljs med, människor som evakueras, människor som kämpar mot naturens nyckfulla krafter till musik som ibland bara ligger i bakgrunden, ibland hjälper till med beskrivningen och ibland tycks påverka vad som sker, vilket musiken i verkligheten sannolikt också gjorde. I den sista delen ser man musiker spela och en publik lyssna, dansa och samla kraft för att ta sig igenom de tuffa tiderna.