Hon är sångerskan som 2013 blev folklig genom spelfilmen Monica Z. Men den som kommer till Edda Magnasons konsert för en nostalgistund i Monica Zetterlunds anda gör sig själv en otjänst. Edda Magnason är sin musik trogen och bjuder istället på en annorlunda musikupplevelse som ger mig känslan av att jag bjuds på en visualisering av sångerskans tankar.
Stundvis känns hon lite tafatt där hon sitter framför pianot iklädd ett par superpösiga byxor och ett par glasögon med knallrosa glas.
– När man är på en teaterscen som denna så vill man gärna förklara sina låtar, säger Edda Magnason och beskriver känslan av att vara en isbjörn som glider iväg på ett isflak medan polerna smälter.
Edda Magnason är en spännande musiker och mångkonstnär, men inte mycket av en talare. Hennes förklaringar får mig ofta att utbrista i ett "Va?", men så fort musiken kommer i gång så utvecklas det snart till ett "Aaah!".
Reginateatern är dock helt rätt för denna spelning. Föreställningen är slutsåld och det är gemytligt trångt kring de små runda borden närmast scenen.
Hon skapar sin musik själv från ord till toner och den är minst sagt personlig. Från sånger om isbjörnar handlar nästa om en hemmafru. Ja, hon har även skrivit en väldigt spännande text om en svamp. Allt ackompanjerat till färger såsom djuphavsblått och urskogsgrönt, medan hennes röst skiftar från en gäll barnröst till skönsång.
Det hela skapar en psykedelisk upplevelse som absolut är intressant i sin originalitet, men det är trots allt rätt skönt att föreställningen inte är längre än en dryg timme. Dagdrömmar, hur intressanta de än må vara, kan lätt kännas utdragna annars.