Musik med ungdomlig entusiasm

Söndagens repriskonsert med Norrlands Nations Salongsorkester (NNSO) var välbesökt och i alla avseenden lyckad. Ungdomlig entusiasm och högt ställda musikaliska ambitioner utmärkte framförandet i ett program med idel favoriter, skriver Gunnar Tibell.

Konsert2007-11-27 10:57
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Johann Sebastian Bach, Felix Mendelssohn och Joseph Haydn samsades om utrymmet i ett program som exekverades med precision och uttrycksfullhet av orkester och dirigent, Eva-Lena Holmstedt. I början av året tog hon över efter Kurt Lewin som under nära tjugo års arbete med NNSO utvecklat orkestern till vad den representerar idag: breddad repertoar och välrepeterade konserter.

Bachs fyra orkestersviter har varit mycket populära genom åren och nu fick vi höra den andra, i h-moll, för soloflöjt och stråkar. Den som "virade solistiska melodirankor över stråkensemblen" (citat från Ingmar Bengtsson) var Johan Bjurman, och hans spel blev mycket njutbart helt igenom de sju satserna. Dirigenten höll ihop sin orkester med en diskret men ändå mycket effektiv gestik. I femte satsen trädde hon helt tillbaka - då fick flöjtisten ta ledningen över en följsam generalbas, med cembalo, cello och kontrabas.
I programmets andra nummer förstärktes orkestern med en blåsarsektion och puka. Då spelades Mendelssohn, närmare bestämt första satsen ur hans berömda andra violinkonsert i e-moll, op 64. Solist var Anna Maria Marin. Hon gjorde verkligen en häpnadsväckande insats, spelade distinkt och kraftfullt, i fin samverkan med dirigent och orkester och med stor pondus i solokadensen. Blåsarna utmärkte sig särskilt, kanske hjälpta av den speciella akustiken i Norrlands nations gamla högtidssal.
       
Efter paus avslutades konserten med Haydns Symfoni nr 92 i G-dur, den som brukar kallas Oxfordsymfonin. Orsaken till namnet torde vara att den spelades vid det tillfälle då kompositören förlänades ett hedersdoktorat vid universitetet i Oxford. Och nog måste den ha bidragit till en glad och högtidlig stämning vid ceremonin, åtminstone om den då framfördes lika frejdigt och klangfullt som av NNSO i söndags. Återigen utmärkte sig blåsarna, var för sig och tillsammans med stråkarna i de spänstiga forten som dirigenten inbjöd till. Det karakteristiska hos en Haydnsymfoni togs mycket väl till vara och den avslutande prestosatsen kallade fram varma applåder som säkert lika mycket gällde helhetsintrycket.
Norrlands nation
Norrlands Nations Salongsorkester
Eva-Lena Holmstedt