Det unga geniet Peter Dijkstra tar inga invanda tolkningar av gamla favoriter för givna. Han vill krama fram all klang som ryms i verken. I gårdagens konsert lät han kören sjunga svaga partier extra svagt och starka extra starkt. Stämmorna var hela tiden i perfekt balans och fraseringen följde texten oavsett notvärdena. Det blev en enastående upplevelse.
Programmet innehöll mera mörker än ljus och blandningen var omtumlande. De många anknytningarna till krig var passande i en tid då Sverige skickar stridande styrkor långt bort i världen, sökande efter ett krig som vi sluppit i snart 200 år. Det första verket Frühlingsruf av Reger var dock ett vackert stycke som efter en eftertänksam början gav kraftfullt uttryck för glädjen över att våren kommit. I Gesang der Geister über den Wassern av Schubert beskrivs musikaliskt hur vattnet störtar sig nedför en klippa och bryts upp i skummande droppar. Kören tog till vara effekterna och Folke Ahlin ackompanjerade virtuost på piano.
Kurt Weills och Berthold Brechts Berliner Requiem är en uppgörelse med krig och allt dödande. Musiken illustrerade perfekt de brutala men medkännande texterna. Solisterna svarade för fina insatser. Mest gripande var Ulf Lundmarks gestaltning av texten om den okände soldaten som ligger begravd under en triumfbåge. Försoning är möjlig säger texten men: avlägsna åtminstone triumfbågen – för om mordet på honom är en triumf kommer det säkert att upprepas.
Selim Palmgrens fina tonsättning av Säv, säv susa inledde efter paus varefter kom David Wikanders Kung Liljekonvalje av dungen i ett framförande så utmejslat och laddat av spänning och mystik att publiken hölls fullständigt trollbunden. Hugo Distlers skämtsamma musik till Mörikes i grunden allvarsamma dikt Der Tambour var en fin kontrast.
Poulencs Quatre petites prières de Saint Francois d’Assise sjöngs återhållet med varje stämma klart urskiljbar. Särskilt tenorerna klingade utsökt vackert. A stopwatch and an ordnance map av Barber utvecklades till OD:s kraftfullaste version av verket någonsin. Ett underbart framförande av Franz Biebls Ave Maria ledde till paradnumret Alfvéns Gryning vid havet. Dijkstra tog på ett kontrollerat sätt ut svängarna och stycket kulminerade i ett enastående forte fortissimo. Tre vårsånger framförda à la Dijkstra avslutade en magnifik konsert.
Vid konserten utdelades Torgny Segerstedts kulturstipendium 2011 till violinisten Nils-Erik Sparf med motiveringen: Nils-Erik Sparf – En unik spelman,
en ödmjuk magiker, en gränslös virtuos och en mästarnas mästare.
Fotnot: Superkajan är UNT Kulturs symbol för kultur som utmärker sig.