Moneybrothers återkomst till olyckliga Uppsala

Efter att ha gett ut skivan Pengabrorsan, med svenska tolkningar av några av sina utländska favoritlåtar, förra året gjorde Moneybrother, eller Anders Wendin som han egentligen heter, ett album på engelska igen. Och på söndag kommer han till Uppsala för en spelning på Katalin.
Förhållandet till Uppsala är speciellt. Anders Wendin berättar att det var här han tillbringade de värsta sex månaderna av sitt liv.
- Jag pluggade i Uppsala ett tag och det var ett helvete, någon slags medieutbildning på GUC bredvid Livets Ord och jag bodde i ett litet kyffe i slutet av Börjegatan där det inte ens fanns någon dusch. Det var 45 minuters cykelväg till skolan och jag hade inga kompisar. Jo, en tjejkompis förresten, men hon hade en svartsjuk pojkvän, så vi kunde aldrig umgås efter skolan. Jag minns att jag gick runt och tittade efter människor som såg trevliga ut för att hitta någon potentiell kompis, men det var ingen som var intresserad av att umgås med mig. När jag fick ett jobb i Stockholm så kändes det helt rätt att sticka om man säger så.

Hur känns det att spela i Uppsala nu?
- Inget speciellt, men det är alltid kul att komma till Katalin. Ett relativt litet ställe med trevlig personal. Jag hade i och för sig velat se det nya konserthuset också, men jag får väl gå dit och kolla själv innan spelningen.

I en intervju med UNT för två år sedan sade du att du var lite orolig för att du sålde så mycket skivor, för att du kom från en punkkultur där det som många gillade automatiskt räknades som dåligt. Hur ser du på det i dag?
- Jag känner nog ungefär samma sak nu, men nu är det redan för sent. Sedan har det hänt något konstigt med kritiken också. Moneybrother har ju i stort sett varit förskonad från dåliga recensioner och det gäller fortfarande. Men nu har det på något sätt blivit så att recensenterna måste reservera sig när de hyllar. Att det är bra trots att jag är för grabbig och så vidare. Det är inte okej att bara tycka att Moneybrother är bra längre.

När bestämde du dig för att bli musiker?
- Ända sedan jag började spela gitarr i kommunala musikskolan i Ludvika i mellanstadiet har jag vetat att jag vill syssla med musik. Men jag kommer från en miljö där ingen ser på musik som ett yrke. Pengar ska man tjäna på ett ärligt jobb. Så jag har fortfarande svårt att se på mig själv som musiker. Dessutom är jag inte speciellt begåvad. Med tanke på hur länge jag spelat gitarr så är jag ganska kass. Man kan säga att jag är bra på punk, på att få det att låta risigt. Och så är jag hyfsat bra på att skriva låtar.

Moneybrothers återkomst till olyckliga Uppsala

SÖNDAG. Moneybrother har ett speciellt förhållande till Uppsala. En gång i tiden bodde han i ett litet kyffe på Börjegatan och hade inga kompisar. Men när han kommer hit på söndag för att spela på Katalin är förutsättningarna bättre.