Moneybrother i sitt dramatiska esse

I april 2005 gjorde Moneybrother och hans orkester en magisk spelning på Katalin i Uppsala. Då låg tyngden på vilt kaos och publiken gick hem med dansslitna skosulor och en konsertupplevelse utöver det vanliga. Två och ett halvt år senare har Moneybrother hunnit släppa fler album, coverplattan Pengabrorsan och årets Mount Pleasure. Och han är smart nog att inte försöka upprepa samma konsertupplevelse. För trots att materialet till stora delar överensstämmer är fokus ett annat.

Numera är Moneybrother och hans band ett gäng dansbanehjältar. De skyr varken nostalgi eller sentimentalitet - i synnerhet inte sentimentalitet - men den pomadadoftande popdramatiken blir aldrig bara skuggor av tider som flytt. Nu är i högsta grad lika närvarande som då.

Blåssektionen är halverad, trombonisten Viktor Brobacke saknas, men Gustav Bendt håller hov med sin saxofon. Hans solon, många och tårdrypande, har stor del i att dansbanevibbarna blir så starka. Tillsammans har också bandet en alldeles särskild dynamik. Flera gånger låter Moneybrother låtarnas intron framföras som något man bör behandla med försiktighet, ofta poängterat av en stunds tystnad efteråt, innan själva låten kommer i gång. Inte sällan är det en enkel pianoslinga som hörs, eller en bit stämsång i falsett av Bendt och Patrik Andersson. Just stämsångspartierna är vackra på ett rörande och gulligt sätt, vilket kan vara anledningen till att publiken reagerar med att fnissa - en reaktion som känns lika kärleksfull och passande som vilken applåd som helst.
Patrik Andersson får extra utrymme som duettpartner till Moneybrother i magnifikt lidelsefulla kärleksballaden It might as well be now. Att ersätta Ane Brun, som sjunger på skivan, är inte lätt, men Patrik Andersson ger till och med låten en extra udd.

Men allt är förstås inte ballader och skönsång. Det är bara det att en låt som They're building walls around us har en mer undanskymd plats än normalt.
I extranumret är Moneybrother på högvarv. En superpoppig Just another summer följs av Blow him back into my arms (Anders Wendins kanske elegantaste låt) gamla Reconsider me och It's been hurting all the way with you Joanna. Den sistnämnda görs i en fantastisk version, där bandet kramar all dramatik och passion ur varje liten stackars ton. Så länge Moneybrother fortsätter att bejaka känslostormarna på det sättet fortsätter hans konserter att vara väldigt speciella tillställningar.

Moneybrother i sitt dramatiska esse

Johanna Åberg såg en inspirerad Moneybrother krama varje droppe dramatik ur sina hjärtekrossarballader.