Miss Li tar festen ner i källaren

Två år har gått sedan förra albumet Dancing The Whole Way Home släpptes och kritiker höjde dalkullan Miss Li till skyarna. 2009 korades hon även till årets turnédrottning av Aftonbladets läsare. Efter en tids låtskrivande och turnerande utomlands är hon nu tillbaka. Och det med besked.
På nya skivan Beats & Bruises möter indiepopprinsessan 60-talets storbandssoul. Det instrumentala tar ett stort kliv framåt vilket ger låtarna ett genomtänkt och smickrande helhetssound.

Miss Li gästar Uppsala och Katalin under två kvällar på den pågående turnén. Den första spelningen på torsdagskvällen förvandlade Katalin till en jazzklubb från 20-talet. Precis som skivan inleds konserten med Devil’s taken her man och kvällens höga standard sätts direkt.
Briljerar gör saxogonisten Lars Åhlund och under låten Billy’s got a gun framkallar hans fantastiska saxofonsolon gåshud på armarna. När det nya albumets låtar ställs bredvid det gamla materialet på kvällens repertoar vinner de förstnämnda med hästlängder.
Till och med hitsingeln Oh boy från 2006 bleknar i jämförelse med nya I can’t get you of my mind. 

Om Miss Li som vi kände henne på förra albumet dansade på gatorna, har hon nu tagit festen ner i källaren i likhet med den retrosoul Jasmine Kara propagerar för i Etta James-covern In the basement. De tidigare Regina Spektor influenserna med dess klaviaturdrivna singer/songwriterlåtar är nu drivna genom ett filter av Motownsoul, blues och jazz när den är som bäst. Miss Lis röst har gått från den bubbligt flickiga till den kraftigare, vibratopräglade stämma som andas Duffy och faktiskt lite Amy Winehouse.
Och bra är det; Miss Li är som bäst när hon känns lite förbannad.