”Vi är väldigt glada över att vara här i Västerås”, skojar Carl-Johan Vallgren några låtar in i sin spelning på Katalin, för att sedan snabbt konstatera att detta nog är hans tionde spelning just här. De som har varit på någon av de tidigare vet att humor är en viktig beståndsdel på hans spelningar, inte minst de långa absurda skrönor han drar när han presenterar sina musiker.
Humorn fanns med även denna gång, men hade tonats ned betydligt. Nyutgivna albumet Nattbok har ett mörkare anslag och det framkom också live. Dekoren var svart och musikerna svartklädda. I kvällens första låt, Bortom den stora bron, sjöng Vallgren fram målande bilder av vinterskog och mörker och ett du som vill resa ”vart som helst där det finns lite hopp”.
Första set ägnades nästan uteslutande nya albumet. Med texter som berättar om hemlöshet, krigets fasor och skräckslagen hämndlystnad blev det många stora känslor att ta in, och tack vare Vallgrens inlevelse och musikernas förmåga att bygga upp rätt stämningslägen grep varje låt an. Att dela upp en spelning i två set är sällan en god idé, men i det här fallet gav det åhörarna möjlighet att låta musiken sjunka in.
Stämningsmässigt gick låtlistan från mörker och sorg till alltmer ljus och hopp. Tyngdpunkten låg på vemodiga sånger även i andra set, där bland andra den briljant ödesmättade Aska och rost från förra skivan fanns med, men tillsammans förmedlade de en känsla av natt som långsamt övergår i dag.
Musikerpresentationerna var som alltid fantasirika, med påstådda kopplingar till Björn Ranelid, gamla svenska kungar och Jimmie Åkesson. Vallgrens mellansnack är både annorlunda och underhållande, men den här gången kändes det malplacerat i det mörker och allvar som låtarna förmedlade.
När spelningen nådde extranumren hade vinternatten från spelningens första låt övergått till sommarvärmen i publikfavoriten Brev till Isabelle. Avslutande Min ryska drottning av Berlin var enda smakprovet på Vallgrens mer burleska låtar och passade inte riktigt in med de nya låtarna. Det blir dock en obetydlig anmärkning efter en ytterst minnesvärd spelning.