Med studset i behåll

Det handlar om attityden, om viljan att gräva allt djupare i rock´n rollen
och annan närbesläktad amerikansk rotmusik, det som är äkta vara. Och numera  skippa alla flirtar med syntar, filmmusik och onödig sentimentalitet.
en det handlar också om rösten, alltjämt förvånansvärt vital - och om
 sättet att använda den genom att rytmisera och få sångstroferna i låtar som
Darling Nelly Grey och True Love att studsa och svänga. Det där studset som är
 Jerrys  signum, nu som då.

 Rockfarbrorn Jerry Williams turnerar alltså oförtröttligt vidare och i går kväll kom turen till Katalins utescen, inför en publik om cirka 1 800 och med ett väl tilltaget band som gör Jerry full rättvisa, genom att spänna från fioldriven country till studsande rockabilly och tungdriven rock´n roll, med saxar och doasångare.
 sättningen finns ringrävar som den ständige vapendragen Janne Oldaeus som
 levererar de alldeles rätta inpassen på gitarren, inte för mycket och inte
 för lite. Liksom Matte Lagerwall från Boppers i kören.

 Repertoaren är ett slags fortsättning på de senare årens Jerry-shower
 Dynamite och Ringside. Eller kanske en fortsättning på alla hans turnéer och shower genom åren. Perspektivet är självklart tillbakablickande, men det roliga är  att  Jerry fortsätter gräva  fram också lite mer obskyra nummer, här till
exempel countryspåret Little cabin on the hill med doft av genuin hästjazz. 
 Och framför allt har Jerry och bandet ett drag, en tveklös energi som
blåser bort alla fadda dansbandsrockare och rockabillyklädda fuskpellar.Till
 skillnad  från dem är Jerry Williams inte cover. Han är äkta vara.