Mästerverk i ofullständigt utförande

Med detta sagt är det inget tvivel om att publiken i en välfylld Uppsala domkyrka med stor förtjusning lyssnade till de medverkandes prestationer söndag kväll. Stråkorkestern Camerata Upsaliae (förstärkt med 2 oboer, fagott, 2 trumpeter, pukor och 2 generalbasinstrument, varav dock ett, en digital "cembalo", var helt ohisto- riskt) presterade ett engagerat, välfraserat spel med få missar.

Kören sjöng med bra stämbalans, något ensidigt stark nyansering och lite odistinkt frasering i snabba polyfona passager. Som helhet dock en övertygande säker insats.
Bland vokalsolisterna fanns de säkraste på herrsidan. Basen Joa Helgesson hade re- lativt myndig klang och ytterst säker röstbehandling, t.ex i sin svåra aria "Why do the nations.." Tenoren Mats Carlsson var precis i både intonation, höjd och orna- mentik. Altsolisten Therése Badman Stenius kämpade med det låga tonregistret där hon tyvärr inte hördes särskilt bra. Den innerliga arian "He was despised" utfördes därför säreget färg - och känslolöst, medan den spänstigare "Thou art gone up on high" blev riktigt elegant. Sopransolisten Mariam Ryen gav sig gärna (och inte utan framgång) ut på storlinjig ornamentik. Tekniken i höjdsång och långa melismer var förträfflig. Men hennes konstanta (i stället för som enstaka ornament) vibrato var faktisk alltför dominerande.

Dirigent Peter Melin valde lagom måttfulla tempi; hans kroppsspråk och gestik var mycket talande och exakt. Med sådana resurser och så mycken talang, kan inte instuderingsarbetet utvidgas så att vi kan få höra hela detta teologisk- musikaliska storverk nästa gång?