Mästerverk i mästerligt framförande

Claudio Monteverdis Mariavesper från 1610 är i sin förening av gammalt och nytt, från gammal gregorianik via klassisk polyfoni till den nya barocktidens konsertanta stil med generalbas som grund, ett sannskyldigt mästerverk. Olle Johansson hade för dess uppförande i domkyrkan i söndags kväll uppbådat avsevärda både vokala och instrumentala krafter.
Av medverkande körer hade Collegium Cantorum huvuduppgiften. Man sjöng dels med mycket imponerande vokal ornamentik i satsen Laetatus sum, dels med riktigt praktfull klang en av kvällens höjdpunkter, lovsången Lauda Jerusalem. Sångarna ur Goss- och Flickkören utförde (med hjälp av extra dirigent) sina insatser i de tre sista satserna riktigt säkert. Särskilt då de (långt ifrån enkla) inslagen av gregoriansk cantus firmus i Sonata sopra "Sancta Maria?"

Vokalsolisterna hade mycken ekvilibristik att hantera. Förutom löpningar och ornamentkonsertant mot kör och/eller instrument måste man behärska stile concitato, ett slags vokalt tremolo på en ton. Manssolisterna utnyttjade eko mycket effektfullt, både klangligt, textmässigt och spatialt. Alla solister sjöng både exakt, kunnigt och mycket uttrycksfullt.
Orkestern, med stråkinstrument, flöjter, dulcian, sinkor och basuner och - självklart - en stor generalbassektion med teorb, regal och orgel, gav musiken en fullständigt gnistrande vital klang. Konsertant eller beledsagande spel spelade ingen roll, ständigt skiftande färg med välförsedd pallett.
Som sig bör byggdes framförandet upp till musikaliskt klimax i de tre sista satserna. Mäktigt gripande avslut, men framför allt verkade alla medverkande inställda på att förmedla den enorma lust att visa glädje i tro och musik som Monteverdis verk utstrålar. Detta upplever vi gärna igen.

Mästerverk i mästerligt framförande

Monteverdis Mariavesper framfördes med avsevärda vokala och instrumentala krafter i Domkyrkan. skriver Anders Bragsjö.