Mästerligt och undermåligt om vartannat
Ett besök av en världsberömd brittisk stråkkvartett borde vara ett evenemang av högsta klass. Brodskykvartetten blandade dock mästerligt spel med både mindre engagerad och någon gång undermålig tolkning, tycker Anders Bragsjö om onsdagens konsert.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med nästa verk, svenske tonsättaren A Schnelzers Stråkkvartett nr 2 Emperor Akbar, var musiker och publik tillbaka i vårt århundrade. Aggressivt och ljuvt, konventionellt eller med flageolett, tonalt eller fritonalt klingade denna helhet med makalös tolkning ända till bortklingande slut al niente. Mer konventionell L van Beethoven avslutade första halvan med Stråkkvartett nr 11 f-moll. Musikens växlingar mellan energi och elegi togs väl fram, men tolkningen verkade sakna lynne och temperament.
Just temperament fick vi uppleva i inlevelsefylld tolkning av Franz Schuberts Kvartettsats c-moll i andra halvans inledning. Nästa stycke, Arvo Pärts Fratres från 1977, uttrycker tidlöshet, ett lyssnarens varande att försjunka i. Detta hindrades dock effektivt denna kväll genom försteviolinistens egendomliga intonation, man skulle nästan kalla det falskspel. Den tolkningen var för mig en stor besvikelse.
Med konsertens sista verk, F Mendelssohns Stråkkvartett nr 6 f-moll, ett av tonsättarens sista verk, återställdes dock ordningen med i bästa mening klassisk musik. En temperamentsfylld tolkning utförd med precision in i minsta detalj, t o m.i rasande snabba unisona passager.
Totalt sett var det en konsert med dubbla budskap. Blixtrande uttrycksvilja och precision blandade med prestationer långt under kvartettens förmåga. Hade man en mellandag, eller?
Brodsky Quartet, D Rowland, I Belton, violin, P Cassidy, viola, J Thomas, violoncell
Konserthuset, onsdag.
Konserthuset, onsdag.