Jag har ett tillkännagivande att göra. Jag har alltid haft svårt för Malena Ernman. Inte för privatpersonen, inte heller för sångerskan, utan för scenpersonan Malena Ernman.
Jag har svårt för den här musikaliska slapsticken där det duelleras med evighetslånga toner och det snubblas över mikrofonkablar. Det finns liksom bara en Viktor Borge som kan skoja till det och komma undan med det.
Men efter ikväll har jag börjat förstå grejen. Svärtan som inte är Mia Skäringer-ömkande, utan som visar på en illa dold sårbarhet och en genuin ödmjukhet. Denna amazon som byter klänning oftare än vad Lady Gaga gör, som skojar till det och vågar inte vara vacker. Hon har i flera intervjuer berättat om hur hon vägrar att titta på inspelningar med sig själv för att hon tycker att det är jobbigt att se sig själv. I ett av mellansnacket till konserten berättar hon hur klassens snyggaste tjej - jag kallar henne Carro, jag hade också en sån i klassen - sa att hon hade ful näsa och hur det hemsökte ända in till stora Parisoperans scen. Det är sympatiskt och okonstlat, som en diva från de äldre religionerna som både var gudomlig och mänsklig.
Faktum är att Malena Ernman trollbinder. Under hela Casta diva var det en så kompakt stämning i konserthusets stora scen att det var som att allas andetag hade synkats till ett. Det är en julshow, med allt vad det innebär - stråkensemble i klänningar i julgranskulornas alla färger, Svante Thunberg i tomtepyjamas och O helga natt framförd av basbarytonen Markus Schwartz. Man fick till och med in ett Kalles jul-medley som faktiskt var riktigt roligt. Malena Ernman gör sina röstakrobatiska konster i låten där mössen syr Askungens klänning och Schwartz visar sig vara riktigt bra på att joddla. Men det är när Malena skalar av tokroligheterna och blir sångerska som det är som bäst. Det är som att hon inte har några skarvar, vare sig röstmässigt eller genremässigt. Hon flyter mellan folkmusik, opera, jazz och gospel lika naturligt som hon andas.
Snälla Malena, kan inte vi glömma hela grejen med schlagern? Jag vill ha dig på nån av våra svenska operascener - så som Gud avsåg!