Magnifika insatser av Trio Polonia
Trio Polonia har hittat den rätta känslan, skriver Gunnar Tibell, från orkesterns konsert i Örbyhus.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Programmet inleddes med Haydns Trio i G-dur, Hob XV:25, ett sent verk i hans digra verklista. Med ett stillsamt Andante som inledning och en långsam andra sats Poco adagio - Cantabile etablerade sig trion omedelbart som en vältrimmad ensemble där kompositörens vägledning Cantabile i andra satsen togs på stort allvar. I tredje satsens Rondo all'Ongarese - Presto gav man prov på ett fint samspel där den ungerska glöden dominerade.
Granados komposition, Goyescas, är en svit för piano i sex delar. Den tillkom 1911, fem år före den båtolycka, en del av första världskrigets katastrofer, då Granados på hemväg från USA fick sätta livet till. Sviten betydde ett genombrott i popularitet för Granados, och verkets titel vittnar om den inspiration han fått av Goyas tavlor. De olika avsnitten lär dock inte innebära någon direkt hänvisning till enskilda konstverk. "Klagovisor eller Flickan och Näktergalen" var den del som Anna framförde. Hennes mycket vackra tolkning var fylld av det stora vemodet i första delen, men mot slutet fick näktergalen komma in och kanske ge någon tröst.
Ännu en spansk kompositör presenterades i programmet, nämligen Turina, vars Trio nr 2 i h-moll skrevs under åren 1932-33. Både första och tredje satserna uppvisar ett varierande val av tempi. Andra satsen däremot är genomgående mycket snabb och de två stråkstämmorna låter ibland som surrande bin. I tredje satsen gör pianot magnifika insatser och trion avslutades med ett virtuost framfört allegro.
Brahms Pianotrio nr 2 i C-dur, Op. 87 utkom och uruppfördes år 1882 med kompositören vid pianot, först privat och några månader senare vid en offentlig konsert. De fyra satserna är som vanligt hos Brahms krävande och mycket sorgfälligt utarbetade. Alla instrumenten har hela tiden en viktig del i ensemblespelet. Endast en av de fyra satserna, nämligen den andra, har ett relativt lugnt förlopp - övriga är snabba. Liksom i många andra av Brahms kompositioner finns här också tydliga inslag av den ungerska folkmusiken. Trio Polonia har hittat den rätta känslan även för denna mycket avancerade tonkonst och övertygade med sin chosefria tolkning från början till slut.
Publiken var entusiastisk och efter intensivt bifall repriserade musikerna sin skickligt genomförda version av sista satsen i inledningsnumrets Haydntrio.
Trio Polonia, i Örbyhus den 12 juli.