Lysande slutkulmen

På lördagen var det dags att i konsertform redovisa slutresultatet i två konserter. Undertecknad var på den första konserten. Först ut var Martina Tomner som fått två koraler plus två fristående körsatser ur J S Bachs Jesu, meine Freude på sin lott. Hon skapade utmärkt dynamik, frasering och interpunktion med stadiga och bra tempoval. 

Bo Holtens tonsättning av Herren är min herde fick en utmärkt tolkning under Caleb Bennetchs ledning. Extra plus för det dämpat klangmassiva slutet. Ännu bättre blev det när tre sånger ur S Barbers Reincarnations framfördes under Noah Horns ledning. De tre sångernas målande men skiftande tonspråk, med kontrapunkt och återkommande tonmotiv, framfördes mycket engagerat och levande. 

Lucie Deroïan fick ta hand om två stycken av romantikern Heinrich von Herzogenberg och amerikanen Christopher Theofanides. Ett vackert men inte märkvärdigt stycke följdes av ett stycke där slutet var snyggt men resten präglades av osäker intonation och rytmik. 

Konserten fick en lysande slutkulmen. Först fick Max Regers Abendlied en strålande helhetstolkning under amerikanska dirigenten Adrianna Tams ledning. Och Sven-David Sandströms ”fortsättning” på 1600-talstonsättaren Henry Purcells motett Hear my Prayer med sin egen musik praktiskt taget utan att man märker skarven är helt enkelt en nutida musikens pärla, med ett otroligt vackert slut dessutom.