Lysande premiär för OD-dirigent

Efter sjunget SF- intro följde så en pampig film- presentation à la amerikansk dokumentär om nytillträdda dirigenten Cecilia Rydinger Alin, i bild tillsammans med bl.a Moder Teresa och Master Yoda, ett sökande efter det nästan ouppnåeliga: Dirigent för OD.
Så tog Cecilia över på allvar - men tro inte att det var slut på överraskningar! OD sjöng driftigt a cappella en ostinatofylld sång av G Orbana, varefter David Batra dök upp inifrån scensoffan och presenterade sig med sitt typiska stå upp - snack, varpå en till synes bedagad MC-knutte haltande sjöng en tungvrickande skillingtryckslåt. Hur många gissade/visste att det var Roger Pontare? Batra var inte sämre han, utan sjöng också ett skillingtryck, nu om svenska regentlängder, något kören hjälpte till att få slut på.

Med Folke Alin som osviklig shamantrumslagare sjöng kören ett suggestivt omväxlande textmässande stycke av V Tormis.
Trio X fick så chansen att presentera sig separat med kanske ett programförklarande medley av "Send in the Clowns" (S Sondheim) och "Smile" (C. Chaplin). Schysst! Så till österländsk sagomiljö, komplett med vattenpipor och sitar, till Batras högläs- ning om den fattige friaren som till sist fick maharadjans dotter. Kör med solister och Trio X avverkade i rask takt "Vem är du, vem är jag?", "Avundsjuk" och - final - "Drömmen om dig är sann". Präktigt, och mina superlativer tryter inför OD:s dessutom fiffiga koreografi.

Pontare med OD som hysteriskt lycklig "kyrkokör" och Trio X inledde del 2, först med en gospel, "Yes it is" . Svängigt, ävenså koreografin, därpå en lugn ballad, "Shine for me, shine for you". Bedövande vackert med stämningsfullt ljusspel till. Gästerna ägnade så en stund åt att ömsint baktala varandra varpå Batra med finur- liga ljudande exempel från runt 80 sångare reflekterade över fördelarna med att ha kör med sig i vardagen. En tidig Bartók, med en ovanligt tonalt arrad ungersk folkvisa tolkades inlevelsefullt och exakt av OD.
"Baby, vou´re my cup of tea" sjöng så Pontare i ett swingfullt framförande med Trio X. Konsertens djupast berörande verk kom när OD framförde en julsång av amerikanske tonsättaren Eric Whitacre. Latinsk text och stämningsfullt böljande musik framfördes med lågmäld men obestridlig karisma av kören
Finalen blev multinationell i medverkandes klädes- och andra utstyrslar plus kore- ografi, förstås. Svenskt i och med att låten var "Vindarna viskar ditt namn". Med Pontares självklara karisma blev framförandet precis så häftigt man förväntat sig.
Från skamlös Bollywood- glamour till nordisk vinterkyla - vem är du, vem är jag?
Premiären som "riktig" Caprice-dirigent kom att bli helt lysande för Cecilia Rydin- ger Alin. Och som hon fick jobba! Som en liten iller slank hon från plats till plats, alltid full av energi, för att avsluta konserten i bästa Annie Oakley-stil. There´s no business like showbusiness!

Lysande premiär för OD-dirigent

Skall man filma "Ja, jag kommer"- sjungande OD:ister får ljudteknikern inte sjunga med. Efter tagning 157 tog så kören över bakom filmridån och sjöng färdigt, inklusive "Hör i Orfei drängar".