Under vinterns turnépremiär på Katalin visade Amanda Jenssen att hon kan äga en klubbscen. Och förra veckan på Peace & Loves tredje största scen orsakade hon dans i alla led. Hur blir det då när hon ställs på en provisoriskt uppbyggd scen i Gimos ishall, inför barnfamiljer och semesterfirare från Öregrund? Till en början gör det faktiskt ingen skillnad.
Amanda Jenssen är en artist som ger allt, trots att den något åldersstigna publiken föredrar sittplatserna på läktaren. Den antydan till försiktighet som fanns under premiären är som bortblåst. Hon rör sig yvigt som en fransk kabaréartist och mellansnacket är betydligt mer avslappnat och naturligt.
Tidigare under dagen sändes Amanda Jenssens radioprogram som sommarpratare, där hon berättade att hon har kraftigt nedsatt lungkapacitet efter att ha drabbats av en livshotande lunginflammation som barn. Med det i bakhuvudet blir hennes röst än mer fantastisk när hon tar i från tårna i såväl ömsinta och intensiva For the sun som den nya, rejält riviga låten som handlar om att köra fort, fort.
Vänskapen mellan Amanda och hennes band på scenen andas värme, framförallt när hon presenterar dem med sjungna – om än halvlyckade – rimfraser till jazzig kompmusik. Därefter får radarpartnern Pär Wiksten vara med i en revyaktig duett om drucken kärlek som kanske inte passar de yngsta fansen, men som förstärker känslan av fransk jazzkabaré.
Samspelet mellan artist och publik smittas däremot av den senares stelbenthet. Hur säker Amanda Jenssen än är på scen så är hon ännu inte fullärd i konsten att engagera en trög publik. Hennes påpekan efter halva setet om att det inte är förbjudet att dansa ”även om vi befinner oss på en plats där det mest förekommer tacklingar annars” får föga effekt. Det är egentligen först i extranumret, den åttio år gamla covern Minnie the moocher, när de på läktarna engageras i allsångskör, som det börjar bli lite fart – och då är det slut. De genomgående varma applåderna visade dock att Amanda Jenssen var en välkommen del av Östhammars musikvecka, och hennes egen uppsluppenhet tydde på att det trots allt var ömsesidigt.
Lyckades smälta isen
Amanda Jenssen fick den lite otacksamma uppgiften att tina upp publiken i Gimo Ishall, som ett inslag Östhammars Musikvecka. Hon visade dock at hon vuxit som artist, skriver Maria Nilsson.
Foto: Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Amanda Jenssen
Ishallen, Gimo, torsdag 8 juli