Lyckad pianofinal i Giresta kyrka

Pianofestivalen i Giresta fortsatte under söndagen med ytterligare två konserter av vilka den sista utgjordes av en "avslutningskavalkad" med samtliga medverkande i elden. Innan dess, vid eftermiddagens program, ägnades största delen av tiden åt verk av Franz Schubert, nu också med vokalt inslag. Men allra först fick en av lördagens pianoelever, 14-åriga Emma Johansson, demonstrera sin stora talang i två kompositioner, ett preludium av Rachmanninov, och Debussys Speglingar i vattnet. Vad månde bliva?

Pianisten Jens Elvekjaer valde som inledning Schuberts Impromptu i Gess-dur, op. 90, i ett framförande som stämde publiken till andäktig tystnad. Med detta och liknande verk hade tonsättaren året före sin död nått fram till musikens romantiska epok, utan bakomliggande bilder eller påminnelser om vardagens dramatik. I Elvekjaers enastående tolkning flödade tonerna framåt, burna av en enkel melodi och understödda av den ständigt pågående harmoniska rörelsen i basstämman. Han avslutade sedan sin del av programmet med tre av de sex Moments musicaux, op.94 som tillkom samma år 1827 - denna lite enklare musik spelades med stor finess!
Före paus kom ett inslag som vittnar om det samarbete som Per Tengstrand inlett med The Ark, speciellt med Ola Salo, sångare och låtskrivare, och dirigenten Jonas Nydesjö. Det hela lär ha fått sin egentliga start vid en annan festival, Tengstrand-08 i Växjö, där Per samlade mycket folk genom sin idé att blanda rock-pop med den klassiska musiken. I Giresta bjöds på ett potpurri kallat An Arkeology för piano och fyra stråkar, en pianokvintett med andra ord. Åtta låtar ur The Arks repertoar ingick i verket. Det var häftigt och publikvänligt - allt följde Pers motto från Växjö: Absolutely No Decorum!

Ny på scenen i Giresta kyrka, åtminstone i denna festival var mezzosopranen Charlotte Hellekant som anförtrotts avslutningen av konserten. Hon var Musikstiftelsens första stipendiat år 1990 - som så många andra av stipendiaterna har hon nu blivit ett världsnamn. Med Per som följsam och känslig ackompanjatör gav hon oss ett antal Lieder av Schubert. Charlottes kommentarer till texterna var kongeniala och grep ibland nästan lika mycket som sången. Hon inledde med de två Lieder som tonsättaren senare införlivade med sina stråkkvartetter, Die Forelle och Der Tod und das Mädchen. Sångerskans dramatiska utspel och röstomfång imponerade. Ur Schwanengesang från Schuberts dödsår 1828 hade Charlotte valt bland annat Die Stadt och Der Doppelgänger, fyllda av djup smärta vid minnet av den älskade, för alltid förlorad. Så till slut den kanske mest tragiska av alla: Der Erlkönig, Goethes dikt tonsatt av den 18-årige Franz som enligt närvarande vittnen på några minuter i notform präntade ner sina känslor inför denna dramatiska dikt. Charlottes tolkning blev en av de mest laddade många av oss upplevt, mimiskt och musikaliskt.
Ola Salo fick ändå sista ordet genom sin enkla visa, This Sad Bouquet, som Charlotte och Per troligen framförde för första gången - en musik som ganska omgående förde tankarna till tidigare svenska melodisuccéer. Så var den sista programmerade konserten i årets pianofestival till ända - nu får vi vänta i två år på nästa.

Lyckad pianofinal i Giresta kyrka

Schubert var det dominerande ­tonsättarnamnet vid söndagens konsert i Giresta kyrka, skriver Gunnar Tibell.

Schubert var det dominerande tonsättarnamnet vid söndagens konsert i Giresta kyrka, skriver Gunnar Tibell.