Ulf Lundell har under sin långa karriär byggt upp en enorm låtskatt av hits och albumklassiker. Han skulle kunna göra det lätt för sig, bjuda på de mest sommardoftande allsångsvänliga låtarna som alla och envar kan utan och innan. På gott och ont har han dock sällan eller aldrig gjort det så lätt för sig. Han väljer att spela de låtar som han känner mest för en given kväll, och det är en inställning som förtjänar en eloge. Hellre bjudas på det som han själv engageras av, även om det leder till vissa stolpskott under spelningen.
I Botaniska trädgården var det flera av de mest välkända hitsen – Rom i regnet, Kär och galen, Kärleken förde oss samman och Sextisju sextisju för att nämna några – som saknades, och istället lämnade plats åt material från senaste albumet Rent förbannat. De nyare låtarna lyfter fram Lundells politiska engagemang och hans rockigare sida. Ur musikaliskt perspektiv tenderar det att lätt bli onyanserat manglande när han och musikerna rockar loss lite för mycket, och variationsrikedomen och melodisinnet får ta oförtjänt mycket stryk.
Avsevärt bättre var det när Lundell bytte ut Den vita viskningen, elgitarren som troget varit med på turnéerna genom åren, mot en akustisk gitarr och sänkte tempot. I de mer reflektiva låtarna träder Lundells poetiska och ofta naturromantiska sida fram och i de stunderna är han svårslagen. Denna kväll utgjordes höjdpunkten oväntat av Vänd dej inte om, en överbliven låt från albumet Det goda livet.
I sitt mellansnack kändes han avspänd, med stora doser självdistans och glimten i ögat allestädes närvarande. ”Hur hamnade vi i den här raggarrocken, vi som började så seriöst” skojade han vid ett tillfälle, och vid ett annat tillfälle berättade han en anekdot om hur han som ung gjorde bort sig som alltför högljudd publik på en Cornelis Vreeswijk-spelning.
Överlag såg Lundell ut att trivas på scenen. Närmare fyra decennier efter skivdebuten ger han fortfarande intryck av att brinna för det han gör. Det blir aldrig någon trött rutinspelning, varje låt framförs med passion och inlevelse och det räddar även många av de lite svagare låtarna.
Trots en något ojämn låtlista blev spelningen i Botaniska trädgården ett gott formbesked av Ulf Lundell.