Lovsång till kärleken satte punkt

La Cappellas avskedskonsert med dirigenten Karin Eklundh blev en lovsång till kärleken, skriver Anders Bragsjö.

Konsert2014-05-17 21:40
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Lördagskonserten var på sätt och vis en sorgens stund. I tjugo år har Karin Eklundh varit damkören La Cappellas dirigent, och mellan henne och kören har spunnits många affektionsband i båda riktningar. Men nu är det dags för Karin Eklund att vandra vidare, hennes efterträdare är redan utsedd, och nu gav hon en sista konsert som körens dirigent.

Alla människor har sina brister, enskilt eller kollektivt, men under tjugo års tid hinner gemenskap formas både i arbete och i socialt umgänge. Allvar och lek har något som närmast liknar kärlek kör/dirigent, något vi både fick höra kommentarer kring och fick uppleva genom konsertens repertoarval.

Med sexton sånger på repertoaren är det naturligtvis omöjligt att avge detaljerat omdöme om alla, men den första sången som för mig var häpnadsväckande bra var D Wikanders välkända tonsättning av Fröding-dikten ”Kung Liljekonvalje”. Sången är ju skriven för blandad kör, men nog har jag hört den sjungas av manskör också. Men damkör, det var helt nytt! Med hjälp av duktigt djupa andra­altar fick man klanglig stadga och rätt sorts ljuvlig klang på denna sång som ju handlar om kärlek och död.

Körens ”hustonsättare” sedan några år är ju Karin Rehnqvist (som var närvarande vid konserten) och fyra av hennes kompositioner gav oss åtminstone det rika spektrum av uttryck hon kan begagna i sin vokalmusik. Täta klusterklanger, starkt höga och gälla eller svagt djupa och dunkla, ostinati, unison sång eller i kanon, inslag av kulning, för att inte tala om de koreografiska inslag man hittar ibland. Känslor från dödligt hat till livgivande hopp finns i dessa sång- er som kören gestaltade mycket skickligt.

I andra avdelningen var det sånger mot slutet som fångade mitt intresse. I sången ”It’s raining men” var frågan om det var en sexual-ironisk sång eller? Den sista sången med text ur Höga visan, ”Berusa er av kärlek” komponerad av S Källman, blev med tillägg av ”slagpinnar” (claves) till något av en samba, uttryckt i sensuell höftgungning. Denna glädjefyllda lovsång till kärleken blev så både till konsertens motto och slutsats. Vi ses (förhoppningsvis) snart igen, Karin! Välkommen som ny dirigent, Tony Margeta!

Konsert

La Cappella
Eva Jehrlander, piano
Karin Eklundh, dirigent
Missionskyrkan, lördag