Lisboa Project i Gimo

Kvällssolen lyser in bland pelare av trä och tegel i det gamla kolhuset vid Gimo bruk. Gruset knastrar när åhörarna kommer in och slår sig ner på de uppställda träbänkarna. Runt scenen har facklor och marschaller tänts.
En bäck går rakt genom byggnaden, mellan den första bänkraden och de övriga, och på vattenytan glider en ensam slända fram. Uppe vid taknockarna har ett par småfåglar slagit sig ned.
Stämningen vid Stockholm Lisboa Projects konsert är lika trolsk som deras musik.

I kläder lika svarta som det kol byggnaden har fått sitt namn efter inleder Sérgio Crisóstomo (fiol), Filip Jers (mungiga) och Simon Stålspets (nordisk mandola) spelningen.
Precis när man har hunnit undra var sångerskan Liana tagit vägen hörs hennes stämma från en annan del av rummet. Blickarna vänds och där, på träbron över bäcken, står hon, iklädd en ärmlös svart klänning. Långsamt går hon mot scenen samtidigt som hon sjunger ett portugisiskt stycke.
Till att börja med är låten lågmäld, vemodig och romantisk, men när Jers byter instrument till munspel mitt i ökar tempot och musiken blir lekfull och sprudlande.

Stockholm Lisboa Project sammanflätar portugisisk fado med traditionell, svensk folkmusik, ofta i en och samma låt. I den lyriska Martins begravning sjunger Stålspets och Liana stämmor på var sitt språk och resultatet är närmast hänförande. Senare följer ett musikaliskt bröllop mellan den välkända visan Vem kan segla och den portugisiska folkmusiklåten Salgueirais do Mondego. När man hör denna tolkning är det som om dessa två kompositioner alltid hört ihop; föreningen mellan dem blir inte en forcerad medley utan något mycket större.
Vid konsertens slut har den sommarblå kvällshimlen övergått i en stillsam rosaviolett solnedgång och sjön bredvid bruket ligger spegelblank. Det enda som hörs är fågelkvitter och trädens susande. En passande avslutning på en musikafton som Stockholm Lisboa Project gjort alldeles magisk.

Lisboa Project i Gimo

Det blev en magisk musikafton när Stockholm Lisboa Project spelade i Kolhuset vid Gimo bruk på onsdagskvällen, skriver Stefan Warnqvist.