Pubrocken uppstod som en motreaktion mot den flådiga symfonirocken i början av 1970-talet i London. Syftet var att åter etablera en publiknära scen med rå och okonstlad rock’n’roll. Medlemskretsen kring de banden som spelade på pubarna i norra London och Essex var tämligen sluten, vilket också märks på tillströmningen bland bandmedlemmarna i Ducks Deluxe. Sean Tyla och Martin Belmont är kärnan i bandet, men övriga medlemmar kom och gick. 1974 fick de skivkontrakt men splittrades året därpå och bandet gick vidare till andra projekt.
2007 sedan återförenades de för sitt 35-årsjubileum, fick mersmak och släppte 2009 sitt första studioalbum som Ducks Deluxe sen 1975.
Förutom Tyla och Belmont består den nuvarande banduppsättningen av Kevin Foster på bas och Jim Russell på trummor. Till den aktuella Sverigeturnén är dock Foster ersatt av Abbabasisten Mike Watson. Satt åsido att herrarna börjar bli till åren, något de skojar friskt om under mellansnacken, är var och en av bandmedlemmarna riktigt skickliga musiker. Belmont river av några ruskiga gitarrsolon och Tylas sång bär, trots förkylningen, fortfarande upp de bluesiga berättelserna i låtarna.
Spelningen inleds och avlutas av två klassiker, Fireball respektive Coast to Coast, men däremellan förekommer även nyskrivna låtar från den senaste plattan Side Tracks & Smoker. En riktig höjdpunkt är när de spelar den fantastiska Daddy Put the Bomp där Tyla både visar vilken makalös låtskrivare och sångare han är.
Pubrockscenen blev med sina dryga tre år tämligen kortlivad, och blev därefter ersatt av punken och new waven. Men med tanke på den skatt av musiker som fortfarande är verksamma i kölvattnet av pubrocken, går det att hävda att den är odödlig. Duck Deluxes spelning på Katalin blev sannerligen en uppvisning i levande rockhistoria.