Levande legend gjorde succé
Nostalgifaktorn var hög men Ray Davies tidlösa låtar gjorde succé på Berns Salonger, skriver Stefan Warnqvist.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Spelningen inleddes akustiskt av Davies och gitarristen Bill Shanley. I need you, ursprungligen en singelbaksida från The Kinks tidiga glansdagar, blev den oväntade öppningslåten, följt av en handfull mer välkända klassiker, som Waterloo sunset och Sunny afternoon. Resten av musikerna anslöt sig närmast omärkligt och pärlbandet av sextiotalsklassiker blev allt längre.
Genomgående under Davies långa karriär har humorn funnits med som en viktig ingrediens. Denna konsert utgjorde förstås inget undantag. Han skojade bland annat om att han hittat bandet bakom sig när han var ute på promenad i Stockholm under eftermiddagen, lite senare hävdade han att det egentligen var The Kinks som klätt ut sig till oigenkännlighet.
Mot slutet av spelningen berättade han om när The Kinks i början av sin karriär fick nobben av alla skivbolag de kontaktade. I en av refuseringarna stod det att låtarna visserligen var lovande, men att "sångaren är alldeles för ful och gitarristen låter som en skällande hund". Låten som följde på detta var All day and all of the night, listettan som efter 45 år har kvar all sin intensiva frenesi.
Likt många av sina musikaliska generationskamrater har Davies dilemmat att en stor del av publiken helst bara vill höra de gamla hitsen. Den här gången gav han vika för detta och låtlistan dominerades kraftigt av smakprov från The Kinks första sju år. Låtar från gruppens nästföljande kvartssekel lyste helt med din frånvaro och bara fyra låtar från senare år framfördes.
Trots att nostalgifaktorn bitvis var för hög går det inte att förneka att den tidlösa kvaliteten i Davies låtar gjorde spelningen till en extraordinär upplevelse.
RAY DAVIES
Berns Salonger, Stockholm, söndag 4 oktober
Berns Salonger, Stockholm, söndag 4 oktober