Lät som om det fanns en osynlig orkester på scenen

Koraspelaren Lamine Cissokho med musiker gästade Uppsala på onsdagkvällen och bjöd på en konsertupplevelse utöver det vanliga, skriver Stefan Warnqvist.

Lamine Cissokho Trio spelade på Parksnäckan.

Lamine Cissokho Trio spelade på Parksnäckan.

Foto: Staffan Claesson

Konsert2017-07-20 08:29
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Cissokho är född och uppväxt i Senegal, men bor sedan många år i Sverige. Genom flera skivor och otaliga spelningar landet runt har allt fler lyssnare hittat fram till hans fantasifulla och vackra musik. Till Uppsala hade han med sig två kora, en 22-strängad västafrikansk harpa, och medmusikerna Tobias Grim (akustisk gitarr) och Adam Grauman (kontrabas). Punktligt halv åtta inledde de sin konsert i Parksnäckan och under två timmar inklusive en kvarts paus förgyllde deras musik denna ljumma sommarkväll.

Det var en musik med inslag av jazz och traditionell västafrikansk folkmusik. Drömsk, melodisk och ofta meditativ, hela tiden med en varm och optimistisk ton i grunden. Cissokhos fingerfärdiga trakterande av sitt instrument gav varje låt en fyllig och komplexrik känsla där det ofta lät som att det måste finnas en hel osynlig orkester av koraspelare med honom på scenen. Grim och Grauman kompletterade honom med förstklassig fingertoppskänsla för de olika låtarnas stämningslägen. Det blev både instrumentala stycken och låtar med själfull sång av Cissokho. Huvudsakligen sjöng han på mandinkaspråket och även om de flesta lyssnare nog inte förstod texterna lyckades Cissokhos ord berörda ändå tack vare känslan och inlevelsen i sången.

Mellan låtarna berättade Cissokho på svenska om låtarnas bakgrund, sitt instrument och att koraspelare blir som musikaliska bibliotek, där berättelser och historia förs vidare muntligt från generation till generation. Han skojade också om att instrumentet dessutom fungerar som bankomat eftersom lyssnare kan stoppa in pengar i korans klanglåda av kalebass som musikern sedan kan plocka ut. Men framför allt visade Cissokho under sin Uppsalaspelning vilken storslagen klangrikedom instrumentet har.

Kontrabasisten Adam Grauman berättade att när de spelat i Senegal kan konserterna vara i timtal, musikerna får helt enkelt spela så länge publiken vill lyssna. Det är lätt att förstå att det kan bli väldigt långa spelningar där, många som var på plats i Parksnäckan på onsdagskvällen hade nog gärna stannat både en och två timmar ytterligare i Lamine Cissokho Trios sällskap. Under spelningen ställde sig många upp och dansade entusiastiskt med till musiken och den långa kön efteråt för att köpa Cissokhos skivor talade för sig själv.

Lamine Cissokho Trios spelning i Parksnäckan var en extraordinär upplevelse. Ta varje chans som ges att höra dem framöver!

Musik

Lamine Cissokho Trio

Parksnäckan,

onsdag